AiAi— :AA:H2AH2H2HH27 den grundsats som i början blifvit erkänd och antagen af honom, nemligen: Åatt misstro skenet. Men den unge polisagenten var helt tankspridd under Tabarets framställning. Tusen planer framställde sig för hans tankar. Snart kunde han ej tiga längre. Ni har räddat mig från förtviflan, min herre, afbröt han. Jag hade trott allt förloradt, och jag upptäcker att mina dumheter kunna repareras. Hvad jag ej gjort, kan jag göra; det är ännu tid dertill. Jag har ju ännu alltjemt örhänget och åtskilliga af den anklagades effekter till mitt förfogande ... M:me Milner håller ännu hötel de Mariembourg, jag skall bevaka henne... — Och hvarför skulle du göra allt detder, min son? — Huru! UHvarföre? ... Naturligtvis för att återfinna min anklagade! Ifall Lecoq varit mindre sysselsatt med sina egna tankar, skulle han ha märkt det fina småleende som sväfvade på Tirauclairs läppar. — Aha, min son, du har sålunda ej minsta aning om den sig så kallande akrobatens verkliga namn? frågade gubben. Lecoq darrade och vände på hufvudet. Han ville ej visa sina ögon. — Nej, svarade han i upprörd ton, jag har ingen sning derom... — Du ljuger, afbröt den gamle mannen, du vet lika väl som jag, att Mai bor vid rue de Grenelle-Saint-Germain och att han benämnes herr hertig de Sairmeuse. Vid dessa ord började pappa Absinth gapskratta.