Göteborgsposten – 30 mars 1869, sida 2

Å111181TIIG IATNU12s2 7 —k ö( 7 egna ögon. Jag har ej trott, att jag skulle kunna, i det jag följde denna politik, tillintetgöra alla fördomar eller afväpna allt hat, eller att jag skulle öka min popularitet; men derom är jag ötvertygad, att jag skall sålunda vinna ny kraft till att motstå de dåliga lidelserna. När man medgifvit alla nyttiga förbättringar, när man gjort allt, hvad som är godt och rättvist, skall man kunna med mera myndighet upprätthälla ordningen, emedan makten derefter stödjer sig på det tillfredsställda förnuftat och samvetet. Lagförslaget blef derpå grundligt förhandladt. hvarefter det elter några timmars öfverläggning slutligen antogs. Örverenskommelserna mellan hufvudmännen för industrietablissementerna och deras arbetaro skola enligt detsamma hädanefter endast och allenast vara underkastade vanliga rättsbestämmelser. Det är längesedan arbetarne här i Sverige ernådde denna frioch rättighet, hvilken man nu först synes vara hugad att bevilja de franska arbetarne. Förslaget skall med det snaraste komma att framläggas för lagstiftande kåren. Kejsarens personliga och med en viss eclat gjorda framträdande för denna lag är antagligen beräknad på att inför arbetarnes stora massa ådagalägga hans nitälskan för deras väl och hans ifver efter att uppfylla deras önskningar; hvilket lämpar sig förwäffligt just nu, då det gäller att vinna massan för de stundande valen till lagstiftande kåren. Med pointerad finhet ger kejsaren sig äfven på samma gång mine af att vara ordningens vidmakthållare, hvarigenom han på sin sida skall fortfarande ha hela affärsverlden. Detta diktamen till protokoller, såsom det heter i vår officiela stil, skall fullständigas gerom den förut nämnda skriften af kejsaren eller någon hans pamflettist, hvars snara utgifoing nu ätven bekräftas af den alltid väl undorrättade Constitutionnel och hvilken skall lemna en sammanfattad redogörelse för Frankrikes sociala, politiska och ekonomiska utveckling under det andra kejsardömet. Det vill emellertid synas, som att den publicistiska verlden brinner af åtrå efter att komma in i lagstiftande kåren. Foljande journalister uppträda neml. såsom valkandidater: Pelletan (i Tribune) i Paris 1:sta valdistrikt; Theodor Duret (Tribune) i Saintes; Fr. Morin (Avenir National) i Lyon; Henri Brisson (Temps), Jules Ferry (Temps), Gueroult (Opinion Nationale), alla tre i 6:te pariserdistriktet; Leon Say (Dbats). Ganesco (Courrier du Dimanche) i 3:dje valdistriktet af departem. Seine et Oise; Clment Duvernois (Peuple) i Nedra Alperna; Dråolle (Public) i Bordeaux; Cucheval-Clarigny (Presde) i Pas-de Calals; Granier de Cassagnac (Pays) i departem. Gers; vicomte de Kåratry (Revue Moderne) i Finisterre; Prövost-Paradol (Debats) i Marseille; Hebrard (Temps) i dep. Lot-et-Garonne; Ållain Targe (Avenir National) i dep. Maine-etLoire; Louis Ulbach (Cloche) i Aube; Duportal (Emancipation) i Toulouse; Lavertujon Gironde) i Bordeaux; Fravgois Be-lay (Francais) i Dnan; Andrå Pasquet (National de 1869) i Gard; Henri Rochetort (Lanterne) i 7:de pariserdistriktet. — Med några få undantag tillhöra dessa alla oppositionen. Med hänsyn till valen må nämnas, att klagomål väckts från Bordeaux ötver valdisunktens godtyckliga indelning, i det man der sammanslagit delar af staden med olika delar at landet, så att detta senares i hvartdera distriktet ölvervägande befolkning bestämmer valens utgång och sjelfva staden Bordeaux derigenom alls icke blir representeradt. Parisertidningarnes syndikat har haft sammanträdo för ötverläggning om de beslut, pressen hade att fatta, med anledning af ett genom peition till senaten väckt förslag om tidningsstämpelns upphäfvande. Till senaten har äfven från ett antal damer, hvilka söka att spela en social och politisk roll, ialemaats petition ang. rösträtts meddelande åt qvanan. Undervisningsmmistern Duruy skall åter gifta sig med en ung, skön och rik enka. En i Paris boende ryss vid namn Narischkin har i Cercle de la Rue Royale förlorat på spel den betydande summan af en half million fres. Generalen baron de Jomini har alflidit å sin villa i Passy, 91 år g:l. Under fälttåget 1806 och 1807 var han chef för generalstaben i marskalk Neys armkår. Vid det stora återtåget från Ryssland utvecklade han stor verksamhet. Slagtningen vid Bautzen afgjordes af Jomini. Ilan bröt med Napoleon och utsågs af czar Alexander till generallöjtnant och adjutant, men ville ej träla i aktiv tjenst ända tills Napoleon fallit. År 1815 beledsagade han ryske czaren till Paris och qvarstannade der till 1822, då han åter begaf sig till Ryssland, för att fullborda storfurst Nicolai upptostran, hvars adjutant han blef, då denne besteg tronen. Sedan 1815 bodde Joi mini först i Brussel, derpå i Passy. Ilan var författara Hill flera milifzhrvarhefen sSsam: Ra