Göteborgsposten – 30 mars 1869, sida 1

— Jag! utrorade pappa Absinth, skulle ej unpenbara någonting alls. Vän eller fiende till den anklagade, skulle jag förbli absolut neutral. Jag skulle tänka som så, att andra kunde söka få reda på hvem han vore, så mycket värre eller så mycket bättre vore det om de funne det!... och mitt samvete skulle vara lugnt. Detta var redlighetens röst, ej kasuistens råd. — Äfven jag skulle tiga, svarade den unge polisagenten slutligen, och det tycks mig som jag derigenom cj skulle bryta mot mina pligter som embetsman. Tabaret gnuggade sina händer, som han brukade göra då han ämnade komma fram med något dräpande argument. — Då det så förhåller sig, min son, sade han, så gör mig nöjet säga mig hvilken förevänning du skulle hitta på för att ej uppväcka misstankar? — Åh! jag vet inte, jag kan ej besvara den frågan utan att tänka mig för... under sådana förhållanden skulle jag söka hitta på någon utväg... — Och du skulle ingen finna som dugde, erkänn det, såvida du ej ville begagna dig af herr dEscorvals utväg; du skulle liksom han låtsa bryta af dig någon lem, men som du är en förståndig gosse, skulle du uppoffra armen i stället, ty det vore mindre besvärligt och skulle ej döma dig till att ett par månader hålla dig instängd. På Lecoqs ansigtsuttryck var det lätt att se, att den gamle mannen nästan öfvertygat honom. Men det fordrades mera positiva bevis för att fullkomligt öfvertyga honom.