Göteborgsposten – 30 mars 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ölvers. fr. Franskan.) Lecoq blef helt förbryllad öfver denna djerfva slutsats. — Huru! utropade han, tror ni sålunda att herr dEscorvals fall ej är annat än ett bedrägeri: att han ej brutit af sig benet?..Den gamle mannens ansigte blef plötsligt allvarsamt. — Jag ej blott tror det, svarade han, jag ör säker derpå. Visserligen var Lecoqs förtroende till det orakel, han gått att rådfråga, stort, men Tirauclsir kunde misstaga sig lika väl som hvarje annan dödlig, han hade redan flera gånger misstagit sig: alla orakel kunna misstaga sig, det är en känd sak. Hvad han sade förekom honom så oerhördt, aflägsnade sig så långt ifrån hvad som i hans ögon syntes antagligt, att den unge polisagenten ej kunde dölja sitt tvifvel. — Sålunda, herr Tabaret, sade han, är ni färdig att svära på att herr dEscorval mår lika bra som pappa Absinth och jag, och att, om han i två månader varit sängliggande, är det endast för att understödja sin första lögn? — Jag skulle kunna svära derpå! ?) Forts. fr. N:o 69.