Göteborgsposten – 27 mars 1869, sida 1

————— -— 2— — 1—4 FVYI 291wW11141vY984 i47 2—— )ch sannt, att allt det der kunde vara ganska ; småtrefligt för publiken, som kunde få välja ych odeladt egna sig åt någon viss af dessa: mer eller mindre estetiska förströelser. Men i de stackars reserenterna! Vi påminna oss en sådan, som then aftonen först fick i sig dett gripande poem, med anledning af nöden i Fmland, derpå törsta akten at Traviata!, vidare -Fänrikens marknadsminne af Runeberg, så: Inez aria ur -Afrikanskan?, och slutigen — produktioner på osadlad häst af am zonen Emma Grutaschinska. Slemma belackare påstå sig ytterligare ha sett honom ofvanpå alla dessa konstsjutningar svänga om med en trindlagd herdmna på den stora maskeradbalen i Bloms sa onger, men mot denna boskyllning ta vi karlen i försvar, ty vi känna honom. Samma märkvärdiga Annandag Påsk på aftonen anlände dir. J. XÅ. Josephson hit från Upsala med sin präktiga sångar-kara, och de derpå följande oforgätlige dagarno lefrva sabert 5 änvu i alltför friskt minne för att ännu en: gång behöfva skildras. Minnet? Ja, det är nog godt och vål med minnena, isynnerhet när de äro så angenäma, men huru var det, direktör Josephson? Fmgo vi icke i våras ett haltt löfte om att sångartäget skulle förnyas äfven i år? Dock, det är sannt. i år få vi ju studentmöte i Kristiania, och då vore det väl hin håken, om icke ätven vi skulle kunna få en släng med af den ojemförlign, prisbelönta, hänförande studentsången. Men nästa år! Då, hr direktör, då vänta vi med bestämdhet på löftets infriande! 4 Under denna Påsk få vi nöja oss med hvad teatrarne kunna prestera der veckan utvecklat stor verksamhet, ehurn båda egentligen endast hatt en nyhet hvardera att bjuda på. A Nya Teatern bar eRigoletto trenne gånger gått öfver scenen, eTUugoletto denna fantastiska, hemska skapelse al Victor Hugos krafuiga pensel, detta demokratiens vilda hämndeskri mot osedligheten på thronen. Hr Guadaynini har gjort allt, hvad man billigtvis af honom kunnat begära i återgifvandet at den olycklige hofnarren-fadren och tordo deri ha lyckats bättre än någon al sina föregångare på vår scen, den oförgätlige Beck undantagen. Hr Sabattini har i hertigens parti haft afgjord framgång och efter detta äro förväntningarne betydligt stegrade på Il ballo in maschera (Maskeradbalen), hvari den unge sångaren lärer ha ett af sina favoritpartier. Fru Marinoni utvecklar i Gulddas parti samma rörande behag och tängslande aktion, som man förut bos henne beundrat, men — det kan icke sörnekas — rösten räcker icke alltid till. Synnerligast är detta fallet i hennes båda stora arier i andra och tredje akterna. För en sak måste man dock hålla denna sångerska Sräkving, hon anlitar icke sina röstressurser på bekostnad af välljudet, hvarföre hon också besparar åhöraren dessa sönderslitande gallskri, hvilka icke alltid varit främmande tör primadonnorna från föregå ende (tyska) operasäsonger. ensemble-numren har hon syllt sin plats tillfredsställande och vid sista representationen af Kigolottointräffade också det ovanliga, att fjerde aktens stora qvartett begärdes och gafs da capo, et bevis på intresse hos publiken, som, huru smickrande det än kan vara för artisterna, likväl torde förefalla dem skäligen tröttande. I Maskeradbalen, som för första gången uppföres Annandag-Påsk och för hvars Vvärdiga uppsättning inga omsorgor och kostnad sparats, debuterar en ny sångerska på vär scen, m:ll Domasi, som med en utmärkt röst lärer förena ett särdeles intagande yttre. Mindro Teaterns piece de resistance har varit Jolins Min hustru vill ha roligt. hritiken har redan uttörligt yttrat sig både om stycket och dess utförande. Hvad detta senare beträffar, tillkommer priset ovedersigligen mill Gurly Åberg, som utför Leonoras roll på ett lika genomtördt som intagande sätt. Publiken har också egnat henne sin varmaste hyllning derför och det är endast att beklaga att Mindre Teaterns repertoire icke medger denna framåtgående artist tillfalle att uppträda i större roller, liggando inom omfångot af hennes dramatiska skaplynne. Dock — i brist på dylika tillfällen skall vår publik säkert med nöje helsa den älskliga skådespelerskan ätven i mindre roller, hvarföre vi omnämna att under ny inönivg äro komedierna Jag spi gar hos min mor-, Qvarnen vid Marly och Polkan, i hvilka samtlige mill Aberg inna har hufvudrollen. Båda ha un-i — —— — — Till nästa Onsdag förbereder denna med i rätta bär så högt uppburna artist en dramatisk soirce å Nya Teatern, dervid bl. a. en : s eller ett par scener ur Orleanska Jungfrun? komma att uppföras. Utan tvitvel skal vår ; publik vid detta ullfäille icke underlåta att genom ett talr kt besök skänka sin hy! ning åt talangen och ulskvärdheten. Den i förra krövikan omnärnda och ilven ganska riktigt verkställda utflykten till Ningsås hade, hurn angenäm den än må ba varit både för de deri deltagande och för nämnde stads publik, en icke tullt välgörande inverkan på ÖOvsdagens föreställning al Min hustru vill ba roligt. IIos alla dem, som varit med på färden, och det hade med undantag af Leonora alla hufvudpersonerna i stycket, spårades nemligen, mer eller mindre, a 02 DD —— 2 — A-—