Göteborgsposten – 27 mars 1869, sida 1

i ; och hufvudets egenskaper, hvilka äfven i den ——— Lördagen den 27 Mars. att stycket icke gick på långt när med samVv ma liflighet och töljaktligen icke heller gjorde i Ä samma goda inryck som föregående gånger. Synnerligen märkbart tramträdde detta hos vännen Figges representant; som gjorde sig skyldig till nog grofva minnessynder för en fjerde-representatiouv, Nästa gång en dylik trip företages torde det vara skäl att resenärerna ta en eller annan dag på sig för åtojutandet af väl behöflig hvila-Man kan eljest lätt löpa risken att Alingsäs-resorna likasom Arboga-ölet komwa surt efter. I alla händelser bevarar man derigenom aktningen för publiken, för den eller de artister, som icke varit med och — tör sig sjoif! Den, som i förgår afton trädde in i Mindre Teaterns salong, möttes der af den lili. gaste tafla. Mindre Teaterns salong, i förgår? Men då var der ju intet spektakel? Jo, gnd bevars, fullt spektakel och graus spektakel till på köpet. Raderna och Gulver voro så tält besatta, att der icke sanus plats för en kattunge en gång, mycket mindre för ett menniskobarn. Åf det senate slaget fanns det dock fullt opp i salongen, hvart man såg möttes ögat af små mörk-oller ljuslockiga hufvuden, klara tindrande barnaögon, rosiga kiudar dem lideslserna ännu ej blekt, öppna anleten, hvari sorgen ännu icke ristat sina minnesrunor. Gladare och hjörtligare skratt, mera ihållande och uppriktiga bilallsyttringar ha nog aldrig kommit den åldriga salongen att darra på sina grundvalar, men så var det också det yngsta slägtet som spelade komedioch som såg på. När min hustru har haft roligt fyra gånger, tänkte Mindre Teaterns direktör, så kan mina barn väl så ha det en gång och så lät han dem träda i sin faders fotspår, inöfva ett par små komedier och bjuda sina lekkamrater, vänner och vänners vänner, att se på och så vatdt huset fullt. Det är märkvärdigt hvad billiga priser ändå ha för en lockelse! Programmet var nästan storståtligt: 2 komedier, sång och 2 dansnummer; kan man begära mera för det priset? Småttingarne hade roligt, de stera hade roligt af alt se deras glädje och så var ändamålet vunnet. Lorensbergs lilla kristallpalats har tvenne aftnar i den sorflutna veckan strålat af ljus, genljudat af sång och musik vid festligheter anordnade för samma föremål. I Ousdags gafs newligen i stora sestivitetslokalen en splendid afskedsmiddag för maskin-ingeniör Edvard Fränckel och hans fru af medlemmar af deras närmare umgängeskrets, uppgående till ett antal af c:a 60 personer. Det var den intimare vänskapen och högaktningen som på detta sätt tog ut sin rätt. Ingeniör F. lempar nemligen i nästa vecka med sin fomilj Göteborg och sin befattning vid andra trafikdistriktet, för att tillträdd en liknande vid första distriktet med Bostad vid Liljeholmens station i närheten af hufvudstaden. Han har ända sedan Sveriges första jernvägsär, eller det då Vestra stambanan började anläggas, varit med i elden, och på den plats han med nit och skicklighet beklädt förvärfvat sig förmäns, kamraters och underlydandes aktning och kärlek. IIVad de sistnämnda beträffar fick hr F. derpå i Thorsdags ett lika vackert som i dubbel bemärkelse dyrbart bevis, i det sagde dag en deputation från lokomotivförarne vid 2:a distriktet uppvaktade honom och å sina kamraters vägnar till honom öfverlemnade en af dem samtlige subskriberad minnesgåfva, en bordstudsare med kandelabrar, i alabaster och brons, På af onen samma dag gåtvo jernvägstjenstemännen å Lorensberg en asskedssexa för ingeniör F. dervid hans skål i varma ordalag fö eslos af direktör G. K. Troili. Alla dessa bevis på uppriktig saknad tala bättre än allt annat, om sådana bjertals nya verkningskretsen helt säkert skola bereda irgeniör Fränckel samma högaktning och väni i t skap, som han här förvärtvat sig. Un äkta men, som på goda skäl tidt och ofia brukar förebrå sin kära hällt för en nog långt drifven sharsamhet i hushållningen, såg häromdagen några vänner hos sig på middag. Vid soppan utbrast värdinnan plötsligt: Men, min lilla gubbe, skulle vi inte väntat på notarien Segerqvist, han var ju också bjuden! — -sSegerqvist? Jo s-n ock, han kan inte komma, stackars karl! Allmän oro. Men hvarföre det då, hvad fattas honom ? — Han sitter häktad! Häktad! Stor uppståndelse. Ja, kan ni tänka er, då han gick hem från vår sista middag, bröt han sig, ursinnig af hunger, in i en bagarebod och — stal ett bröd! Gästerna börja omåskratta och blicka förstulet på värdinnan, som så godt sig göra låter söker svälja förtreten på samma gång som soppan. — —— Pran Riksdagen. Första kammarens tillfälliga utskott (N:o 1) bar uti af oivet utlåtande i anlednin2 af gjorda anmärk2 W92W2—2— —-— Ed