Göteborgsposten – 25 mars 1869, sida 2

Brinnande kärlek. Natten tIill d. II d:s nedbrann, berättar en korresp. från Upland till Upsala-P:n, å Nysla egor i Bälinge socken såväl boningssom uthus tillhöriga en enka efter en dragon, hvarvid äfven nästan alla hennes kläder, möbler och matvaror blefvo lågornas rof. Det sorgligaste är, att all denna förödelse skett genom mordbrand, såsom man har all anledning tro, emedan elden började uti ett uthus, der ingen på aftonen vistats med någon eld. Vid polisundersökning påföljande dag kunde ej någon säker upplysning fås om gerningsmannen, men misstanke hvilar på en, som redan flera gånger förut låtit sin kärlekslåga utbryta emot den olyckliga enkan, och nu säkerligen ville låta henne känna densamma i sin fulla kraft. Eldsläckningsredskap. Öfverinspektören öfver eldsläckningsanstalterna i riket, må. jor E. Sasse har vid ett i dagarne företaget besök i Kristianstad låtit sig förevisas den at oss förut omnämnda, af en hr A. Johansson derstädes uppfunna nya s. k. kabinettssprutan och om densamma lemnat följande rekommenderande intyg: Aumodad att afgifva yttrande öfver en af hr Johansson i Kristianstad uppfunnen 8 k. kabinettsspruta, bestående hufvudsakligast af ett vattenkärl. inrättadt att bäras på ryggen, i hvilket kärl medelst en sinnrik pump och slang luft inpressas, som genom sprutslangen utdrifver vetinet; får jag, efter att med nåmade apparat verkställt försök, tillkännagifva, att nämnde kabinettsspruta visat sig ändamålsenlig, gisvar god effokt, och är enligt mitt bedömande sär deles tjenlig att som lättare eldsläckningsattiralj ingå och användas till förekommande af eldsolyckors utbrott och afvårjande. Uppfinnaren har öfverlåtit sin patenträtt på Kristianstads köpmannabolag, som ämnar. drifva fabrikationen i stor skala. Emigrationen till Brasilien. En hr J. M. Kmuberg trån Gefle, som i Oktober åtsoljde emigrantagenten J. Damms emigrantsändning till Dona Fransisca, skrifver i ett i Gefle-Posten infördt bref, dateradt Rio Janeiro d. 8 Febr. 1869, bl. a.: Somaiga, loja och liknöjda s. k. tjenstemän visade oss vägen till ett emigranthus der fri bostad erbjöds, samt säng hvar som helst på golfvet i sällskap med smutsiga tyskar, utan att förgata kackerlackor, råttor, moskitos, ödlor m. m. som äfven gjorde sitt till att förstöra sömnen. Fri mat i tre dagar bestods, och icke, som utlofvadt var, i 2 å 3 månader. Nästa bekymmer var att få arbetsförtjenst och sådan gess visserligen, men ack, hurudan? Jo, vägarbete, i kärr och moras bland tistlar och törnen, så att efter första dagens arbete flera måste intagas på sjukhuset, derjemte var en fruktansvärd värme rådande; lägger man nu härtill att man icke erhöll mera än 1 milreis om dagen och icke, som broschyren innehåller, 8, 10 a 11 rdr pr dag (1 mår 1 rdr 42 öre enligt nu gällande kurs) utan kost, så kan hvem som helst göra sig en föreställning om huru man eakulle bli till mode, då utsigterna till en god ställning voro så missgynnande. Förtviflade öfver sin belägenhet, begagnade sig brefskrifvaren och 6 olyckskamrater af ett tillfälle, som yppades, att komma från det herrliga landet, och anlände slutligen till Rio, der de, då bretvet afgick, vistats i tre veckor utan att få arbete och utan att af brist på penningar kunna komma vidare. Brefskrifvaren varnar på det varmaste för emigration till Brasilien.