Göteborgsposten – 25 mars 1869, sida 2

Rattegangsoch Polissaker. Från Wenersborg. Ransakning med för mordbrand häktade O. Nordqvist och Margaretha Flodin hölls sistl. Tisdag a Wenorsborgs celltängelse. Nordqvist infördes först. Fångkosten syntes hafva gjort honom både frodig och modig. Hans frispräkighet stäsjades dock denna gång af domaren, som vid åtskilliga tillfällen nödgades tysta på honom. Ransakningen fördes af häradshöfd. Börjeson, ehuru borgmästare Russberg intog ordförandestolen. I egenskap af Städernas allmänna brandstodsbolags ombud var häradsh. G. Sandberg närvarande och handl. J. H. Möller, nämnde bolags agent, öfvervar jemväl ransakuingen. Protokollet vid senaste ransakningen justerades, dervid Nordqvist oförskämdt nog återtog hvad han förut sjelf berättat om väckningen, stället för eldens uppkomst; men intrasslade sig dervid och gjorde sin sak derigenom ännu värre. Han sökte till och med att göra sannolikt det eld blifvit spild ofvanifrån och ner, ehuruväl hvar och en nu är fullt förvissad om att branden är anlagd. Af för dagen inkallade 3:ne vittnen vanns icke någon vidare upplysning rörande branden. Deremot upplystes på häradshöfd. Sandbergs frågor, i hvilka han bringade den tilltalade i synbart tvångsmål, af vittnena skraddaren Jonsson och Lovisa Andersson, att af brandredskapen endast en stege varit på senare tiderna synlig, men allt det öfriga saknats. Nordqvist sökte väl försvara sig dermed att brandsynen kunde styrka att vid sista besigtningen brandredskapen fanns; denna skedde dock i Oktober, men 8 dagar före branden hade brandstegen blifvit boriflyttad från sin platoch af det andra var ingenting sedan dess synligt. Lika nasande bar det till för N., då han ville hafva anmärkt, att ett större kärl på gården stod fyldt med vatten, ty flera vittnen styrkte, atrt detta kärl var fyldt med torkad lera och blott något vatten flytande deruppå, tillkommet af det starka regnet några dagar löre branden. Åklagaren begärde uppskof för vidare vittnens inkallande, hvaruti brandstodsbolagets ombud instämde, och utsattes målet att förekomma d. 6 nästa April; hvarefter N, som var iklädd egna kläder, återfördes till cellen. Tilltalade Margareta Flodin inkallades härefter. Något mera vittne i detta mål än fru Ahrnell förekom icke. Fru Abruell sade sig ofta ha sett hustru Flodin, men aldrig funnit henne det minsta rubbad. Härefter framställde åklagaren genom domstolen ull bustru Flodin frågan, huruvida hon varit tillgjord, hvilket hon besvarade med nej! Derefter spordes kon åter, om hon varit galea, hvartull hon äfven genmälte nej! Hon ville icke medgifva något, utan hon visste ej hvad de kalla hennes sjukdom. Mannen deremot ville prompt ha sin olyckliga bustru galen, Parterna öfverlemnade härefter detta sorgligt ryktbara mål till domstolens pröfning, och efter någon stunds öfvorläggning alsades ungefär följande utslag: Enär uti det från k. Göta hofrätt återförvis:a mål rörande hustru Flodins sinnesförfattning under nu slutade ransakning intet skäl förekommit, som styrker den tilltalades sinnesfrånvaro under eller efter mordbrandsanläggningen, dömes hustru Margareta Flodin för berörda brott till 4 års fängelse och att alltid vara förlustig medborgerligt förtroende.