Göteborgsposten – 25 mars 1869, sida 1

— Men, min herre ... — Tyst, tyst, min son! låt mig tala. Enligt hvilken grundsats har du handlat från början? Enligt denna: Att framför allt misstro skenet, att tro raka motsatsen af hvad som synes vara sannt eller endast sannolikt. — Ja, det är just hvad jag sagt för mig sjelf. — Och det var väl sagdt. Med denna grundsats till ledstjerna bör du gå rakt till sanningen. Men du är ung, jag har sagt det, och vid första sannolika omständighet som förekommit har du totalt glömt regeln för ditt handlingssätt. Man har framdukat ett mer än sannolikt fuktum för dig, och du har slukat det som fisken slukar fiskarens agn. Jemförelsen sårade något den unge polisagenten. — Jag tycker dock att jag ej varit alldeles så enfaldig, invände han. — Bah!... Hvad tänkte du då man underrättade dig om att herr dEscorval, instruktionsdomaren, brutit af sig benet vid nedstigandet ur vagnen? — Hm!... jag trodde hvad man sade mig, det erkåänner jag uppriktigt, emedan ... Han tvaärtystnade; Tirauclair utbrast i ett gayskratt. — Du trodde det, tillade han, emedan det var utomordentligt sannolikt. — Hvad skulle ni då ha tänkt i mitt ställe? — Motsatsen af hvad man sade mig. Jag skulle kanhända ha misstagit mig, men jag skulle dock ha varit min grundsats trogen. (Farta Y