Göteborgsposten – 24 mars 1869, sida 2

K.KEA En sådan karaktor borde framkalla fiender. För intet arbetade han lika mycket och bättre än två inspektörer. Man hade ej orätt då man kalle honom bönhas. Hans blotta namn framkallade konvulsioner hos Gövrol. Den afundsjuke inspektören visste likväl att begagna sig af ett felsteg, begånget af denne skicklige amatör. Euvis som alla passionerade menniskor, var Tabaret nära att bli skulden till att en oskyldig, en stackars liten skräddere som anklagades för att ha dödat sin hustru, blifvit afrättad. Denna olycka afkylde honom, den ovilja man visade honom gjorde att han höll sig borta. Han visade sig blott sällan vid polisprefekturen. Men i trots af allt förblef hon oraklet, liksom en skicklig advokat, hvilken sedan han fått afsmak för domstolsskranket likväl fortfar att fira triumfer i sitt kabinett och åt andra lånar de vapen hvilka han sjelf ej vidare vill föra. När man på rue de Jerusalem uttömt alla hjelpmedel, sade man: Låtom oss gå och rådfråga Tirauclair! Det var en benämning som man lånat af en viss fras som han alltid hade på läpparne: Den saken måste vi ha på det klara. CII faut que cela se tire au clair). Måhända bidrog denna benämning till att hemlighålla hans polisverksamhet. Ingen af hans vänner hade någonsin en aning derom. Hans röriga lif, då han gjorde någon efterspaning. de besynnerliga visiter han mottog, hans ständigt upp