Göteborgsposten – 24 mars 1869, sida 2

det hela endast skiazzerade konflikten, hvilken dock skall vara styckets intrig. Vi vilja härmed icke säga, att hr Strindin ej inlägger förtjenst i utförandet, men det saknar tillräcklig kraft, eld, för att komma åskådaren att fatta det tulla intresse, som förf. afsett för denna figur. Bland birollerna är vaktmästaren, hr Strindberg, onekligen bäst, en figur tecknad ur verkligheten och med god kolorit färglagd. Brukspatronens unga fru, fru Tibell, är en af de Jolinska principfigurerna, en lefvande moralkaka, som vandrar något väl mycket fullkomlig genom verlden. Dialogen är glänsande skrifven och replikerna med mästarehand tillspetsade. Öfver det hela hvilar en hjertegod stämning, det är, såsom någon uttryckte sig, en skensk Åy Firma, hvilket träffande uttryck betecknar ullräckligt både styckets tendens och metoden för dennas framställning. Publiken har med sällspordt nöje emottagit detsamma, och är det med verklig tillfredsställelse vi för den aktade förf. intyga denna framgång, under förhoppning om att han vill rikta svenska scenen med mera af samma slag. .0