Göteborgsposten – 24 mars 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Han beherrskades af en enda föreställning, som han dock ej för tre månaders aflöning skulle velat yppa för någon menniska så löjlig syntes den honom. Det var till rue Saint-Lazaro nära bangården, som de båda polisagenterna begåfvo sig. De gingo in i ett af de vackraste husen i qvarteret och frågade portvakten om herr Tabaret var hemma. — Husegaren? ... Ack! han är sjuk ... — Allvarsamt? ... frågade Locoq orolig. — Man kan ej så noga veta, svarade portvakten; det är gikten som ansätter honom... Han tillade i tillgjordt medlidsam ton: — Det är ej förståndigt af herrn att föra ett sådant lif som han för... Qvinnor kunna gå an för en viss tid men vid hans ålder!... De båda polisagenterna vexlade en egendomlig blick, och sedan de vändt ryggen till utbrusto de i ett gapskratt. De skrattade ännu under det de ringde på klocksträngen till första våningen. , a rm I