Göteborgsposten – 22 mars 1869, sida 3

dra sida, då det söretedda deremot räckte in på tredje sidan. Eriksson fick inför rätten nedskrifva sin namateckning. — Eriksson sade sy vn icke misstänka Grubb hafva stått i brottslig: forbållande till hang bustru. — Vidare upplystes pevom bref från hr Cederborg, att de af ksson a L jeholmen gömda penningarne icke återfunnits. Protokollsjusteriugen räckte till kl. 3 e. m., då ett uppehåll gjuides, hvarpå rätten åter kl. 5 sammantrågde. Grubb sade sig nu hafva blifvit, icke godvilligt, utan genom hotelser förmådd till återbärande af brandstodsmedlen. Tiasslade sig in i åtskilliga svar. Tolf vittnen hördes. — Auditör Hamnström uppläste ett utförligt, skriftligt vittoesmål, hvari han, med åberopande af k. brosvet 1754, nekade att vitina om hvad emeilan fyra ögon föresallit. Af viitnesmålet framgick för öfrigt, att han för Grubb varit juridiskt biträde, till följd hvaraf han redogjorde fuliständigt för emottagna penningar och värdepapper samt visade sigatill och med hafva tillgodobalvande af Grubb. Han hade inlöst Grubbs reverser, 16,700 rdr, till fulla beloppet. Strömboms vittnesmål voro bärotinnan oriktigt. Beloppet bade han redovisat för: Grubb. Dessutom hade han lemnat Strömbom 600 rdr. Han vore okunnig om huru Strömbom användt penningarne; han hade undanbedt sig få del af alla åtgörauden rörande Eriksson. Grubb erkände sanningen af detta vittnesmål i dess helhet, äfven i de delar det var stridande mot Grubbs förra uppgister. Konditor Hagstöm erkände med svårighet, att Erikssonska räkningen var skrifven och transporterad efter Erikssons häktning. Öfriga vittnen hade föga nytt att meddela. Strömbom var frånvarande till följd af styrkt sjukdom. Löfgrens vistelseort var ännu obekant; detta vittne var således icke inkalladt. — Domstolen asslog Grubbs begäran att mot borgen försättas på fri fot och få under bevakning göra en resa till Wärhulta samt begagna rättegångsbiträde, innan slutpästäendena blifvit afgifna. Grubb fruktade för sitt förständ till följd af sängelselidandet. Eriksson begärde sin dom, som ännu icke kunde meddelas. Ransakningen afslöts kl. 9 på aftonen. Målet uppsköts till den 6 April. Nymanska mordet var i Thorsdags ånyo föremål för ransakning vid rådhusrätten i Jönköping. Af de hörda vittnena hade endast ett, krogföreståndaren Johansson på den s. k. Tummakrogen, något egentligt nytt att meddela. Han berättade, att Nyman måtte befunnit sig i ständig fruktan för ett mordiskt öfverfall af Söderström. En gång hade Nyman nemligen inne på Tummakrogen yttrat att han vore beredd på det värsta och dervid upptagit och visat en sexpipig revolver, hvilken han sade sig hafva burit hos sig under ett års tid. Nyman hade flera gånger talat med Johansson om att skaffa Söderström öfver till Amerika och förklarat sig villig att dertill törskjuta medlen, ehuru han tid efter annan sänkte summan från ursprungliga 500 ända till 150 rdr. Senast Tisdagen i samma vecka mordet begicks hade de derom samtalat, då Nyman sökt förmå Johansson att uppträda såsom mellanman och tillse att Söderström verkligen, kom åstad. De hade emellertid ej kunnat komma öfverens, utan beslöt Nyman att sjelf köpa biljett till öfverfarten, som skulle egt rum den 12, således endast några dagar efter mordet, — Sedan vitinena blifvit hörda, inlemnade Söderström en skrift, uti hvilken han begärde uppskof med målet för att få hörda ett par vittnen, de der skulle meddela upplysningar om Nymans förföljelser mot honom, hvilket uppskof af rätten beviljades och förekommer målet ånyo d. 8 April.