Göteborgsposten – 19 mars 1869, sida 1

lmänna behof. K. M:t har deremot i statsregleingspropositionen föreslagit att bankens hela vinst ör 1867 och 1868 skulle till riksgalaskontoret öfveremnas. Bankovinsten för dessa två år uppgår till 3.531.255 rdr. Bankoutskottet har i afgifvet utlänude föreslagit, att tillsammans 2.500, 000 rdr, deraf 995 617 rår 77 Öre, eller hela summan af 1867 års vinst och 504,352 rdr 23 Öre af vinsten för 1868 matte lemnas till riksgäldskontoret. Hrr Rundbäck, Jia Jönsson, J. Wener och E. DofsEn, ledamöter af bdankoutskottet, ha ansett som en vigtig grundsats, den der bör uppehällus, att något af hvarjo års vinst blir åt banken förbehållet och derför föreslagit att 1,500,000 rdr af 1867 och 1,0C0,000 rår af 1868 års vinst måtte jör statens allmänna behof anvisas. Unuer den långa diskussion, som om denna fråga uppstod, gällde striden således förfäktandet at tre vlika meningar, regeringens, utskottets och reservanternas jorslag. För det första af dessa förslag talade ej många, endast hrr Gripenstedt, statsrådet af Ugplas, Hedlund, Ocklind och v. Troil. Hr af Ugglas anmärkte. art en tredjedel af det tillfälliga lån, som staten upptog 1867, snart är lörfallen till betalning och att regeringen ansett rättast att för detta ändamal avvända bankovinsten. Han bade ännu samma asigt och ville ha denna mening bevarad i kammareus protokoll, på det att regeringen ej måtte få skulden, i fall kammaren, genom att afsla regerinZeus proposition, sedan för Bkuidens betalande måste gripa tll utragen aatingen att öka beskattningen eller upptaga ett nytt lau; utvägar, för hvilka talaren ej vore böjd, da tiligang funnes disponibel. Hr Gripensledt, som ej erkände att banken beböfde gin viust, kunde i betänkandet ej slona ett enda skäl anförut för den al utskottet föreslagoa summan, men van kunde mellan raderna läsa ett sådant: man ville nödvändigt ullskapa en konstlad brist, 1ör att sedan begagna denna som argument för nedsättningen a andra lör statsverket nödvändiga anslag. Hr Hedlund klandrade bankens IOIvallneng, anmärkande att inom styrelsen tor dveriges riksbank under tiotal af ar ej funmts en eoda bank-kerl, hvarför ock administrationen blifvit fusaväckande dyr, jemförd med den vid mycket större banker än vär. Här uppgår administrationen till iuemot 6v0,0v0 rdr, da Köpenhamns och Nordtysklands banker med vida större rörelse och kapitaler, udministreras för fjerdedelen af denna summa, Häl kunde man göra besparingar på ett vida lämpligare sätt, än att fasdläsa vid banken en summa, som den utan olägenhet kan vara utaf med, men hvilken staten för gina behof bebölver. Reservanternas förslag understöddes af hir Rundbäck, Indebetou, Carl IIvarsson, Key, Jons Panrsson iw. fl. Den ledande träden i dessa talares argumenter var all riksbanken bor årligen sa en viss del al vinsten, för att bli allt solidare och — hviuket kanske var kardinaleskalet, ty det betonades tydligt al tlera talare — för att kunna bli i tlifälle att utvidga si0 lanerodtel:e och lemna lan på beqväma vilkor, Hr Carl Ifvarsson bemotte hr Ugglas yttrande dermed, AUanura kommaren meu lugn kunde se hans anlörande 1 protokollet, ty bli de vesparingar, andra kammaren velat göra, riksdagens besiut, sa unnas medel ul länets betalande eller till beräckande af den milson, som blavit bAKnad tran banken, men hvilken wan ej vill bevilja. Hr Key papekade, att den omälade skulden icke vore 10fLIallen JOrr än d. 30 Sepember 1870, hvadan man hade god tid på Big att, i haudelee uf behot, vid samma arg rikodag avsla sen uu omtvist-de umllionen. Hr Björck var af dev weuing, alt man vid frågan Om bankvvivstens anvävgande i forsta rummet burde tatza 101vervagaude banteus untresse. Ur denna syupunkt faun han det nouvändigt, ull, eavidt moqngt, kunsolidera banken mul 43 pauyckmongar mamtiden möjligen kunue medlöra fen icke allt för mycket vid beuavmandet al sragan vi bankens behof vf större eller mandre del af sin einst, utga från närvarande gyunsawmma forhallanden. Lal vill bärmed icke förneka bankens skyldighet att uuderstödja staten, men motsatte sig att hela bankoviosten skulle lör detta andemal auvändas. HHvao ivgick sragan om sätet för tyllanudet al statsverkets narvatande behol, så ansag talaren, I betraktande al ue brister, som visat Big i de beräknade inkomsterna, det icke vara fivavucielt oriktigt att, om så vore nödvändigt, upp.aga ett tilltalligt lan lör att bjelpa sig ur det värsta biyderiet. Tal. betv.slade dock beholvet af cn dylik algaru, enär dessa brister icke vore större, än alt ue borde kunua betäckas af de besbaringar, som enligt hvad finansministern vid ett löregaeude wilälle yttrat, funnos att tillgå, ehuru icke Feraknade i statsregleringspropositionen. För utskottets förslag talade hrr Lindström, Mannerskantz och Saäf. Hr Lindström uttalade den osvertygelsen, att andra kammarens ledamöter skulle lata alla enskilda intressen vika för det allmännas basta. Ilan framhöll derjemte det oriktiga deri, ati na aet vore fraga om ett satta ett definitivt besiut, göra räkning på besparingar, hvilka möjligen cke komme att finuas och hvilka, om ock disponibla, af en blifvande riksdag kunde anslås till andra andamäl. Hr Sääf fritog sig ifrån att ha baft några hemliga skäl för sitt biträdande af utskottets förslag. Ulter slutad diskussion begärdes votering och segrade dervid reservanternas förslag med 93 röster mot 61, som voro för utskottets mening; hvadan kammaren således för sin del beslöt, att af 1867 och 1868 årens bankovinst skall till riksgäldskontoret ösverlemnas 2,500,000 rdr, att utgå på sätt i reservationen hemställts.