Göteborgsposten – 18 mars 1869, sida 2

Fran Utlandet. Den för sina pålitliga diplomatiska underrättelser aktade parisertidn. Måmorial Diplomatique sammanfattar sålunda sin uppfattning af de i samband med belgiska jernvägsfrågan stående förhållandena: Belgien låter sig ledas antingen af ett illa doldt misstroende till Napoleon III politik eller af en främmande makts hemliga inflytelse. I båda fallen fordrar Frankrikes värdighet, att hvarje anledning till misstroende såväl som hvarje främmande tryckning bör undanrödjas vid en fråga, som endast berör tvenne till hvarandra gränsande länders materiella intressen. Den kejserl. regeringen har lemnat alitför många bevis på sin önskan om att upprätthålla konungariket Belgiens integritet, för att konung Leopold Il:s rådgifvare skulle vara berättigade att hysa den ringaste fruktan i detta hänseende. Det är icke längre en hemlighet för någon, att Preussen vid ett tillfälle, som ännu icke ligger synnerligt långt tillbaka, föreslog kejsar Napoleon att införlifva Belgien med Frankrike såsom lön för en alliane, hvilken åsyftade att understödja berlinerkabinettet i det krig, som det hade för afsigt att föra mot Österrike. Det är vidare notoriskt, att fransmännens kejsare vägrade att inlåta sig på dylika underhandlingar. Det är derlör i högsta grad oriktigt att tillägga Frankrike utvidgumgsplaner, från hvilka det frisagt sig, då allt förenade sig om att för detsamma underlätta verkställigheten deraf. Det är troligt, att Preussen etter törstörandet af fästningen Luxemburg med en viss oro betraktade sammansmältningen af de belgiska och franska jernvägarne, emedan deraf skulle följa, att Tuilerihofvet skulle i händelse af krig förbehålla sig en militärväg ötver belgiska området, hvarigenom det på tå dagar skulle kunna samla en imponerande här vid den preussiska gränsen. Det är en villfarelse, då man tror, att ett sådant förhållande skulle strida mot Belgiens neutralitet. Äfven de mest kompetenta publicister medgifva, att neutrala stater kunna tillåta militärtransporter öfver deras mark till en främmande stat. År 1815 lät den hel. alliansen sålunda största delen af sin arme, hvilken var bestämd till att operera i Frankrike, draga genom Schweiz. Ar 1859 ryckte de franska trupperna på vägen till Italien likaledes genom det euligt fördragen i Wien för neutralt förklarade Savoyen. Det diplomatiska meningsutbytet mellan hofven i Florens och Paris är utomordentligt Ifligt, och på sista tiden har knappast en dag gått till ända, utan att telegrammer vexlais mellan konung Victor Emannel och kejsar Napoleon. Saken är förmodligen den, att den väpnade freden omsider kommit till det stadium, då alliansernas gruppering inledes. Li