Göteborgsposten – 18 mars 1869, sida 2

Med ett säkert ögonkast mätte han afståndot som skiljde honom från Mais medbrottsling, tog ett språng och var i tre hopp inpå honom. Mannen med det rödbrusiga ansigtet ville skrika... en jernhård hand qväfde skriket i hans strupe. Han försökte frigöra sig... en stöt af knät mot höften sträckte honom som ett barn till marken. Innan han hunnit hemta sig, var han bunden till händer och fötter och halfqväfd bortförd till rue de la Chaisc. För öfrigt hördes ej ett rop, ej ett ord, ej en ed. Iatet misstänkt buller hade kunnat framtränga till Mai på andra sidan om muren och göra honom uppmärksam. — Hvilken historia! mumlade pappa Absinth alltför bestört för att räcka sin unge kamrat en hjelpsam hand, hvilken historia!... Hvem skulle kunnat vänta sig något slikt . .. — Nog! afbröt Lecoq i denna korta och sträfva ton som en hotande fara ger åt energiska män, nog ... vi få prata i morgon. För ögonblicket måste jag aflägsna mig. Ni skall stanna qvar på vakt framför denna trädgård. Om Mai åter visar sig, så släpp honom ej mer... Låt honom ej undkomma ... — Jag förstår; men hvad skall man göra med den som ligger här? — Han får ligga der han ligger så länge. Jag har bundit honom så väl, att vi ha ingenting att frukta... När stadssergeantern komma så får ni öfverlemna honom åt dem ...