Göteborgsposten – 18 mars 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (ösvers. fr. Franskan.) Lecoq, som slutat sin måltid, hade begärt ett litet glas konjak och satt med ryggen mot väggen, tillslutna ögon och lyssnade. . Mai hade i sin tur tagit till orda och berättade sin historia, sådan han berättat den för domaren, alltifrån mordet ända tills han undkom, utan att glömma de misstankar polisen och domaren hyste med hänsyn till hans individualitet, misstankar som kommit honom att skratta rätt hjertligt, sade han. Emellertid skulle han ha skattat sig rätt lycklig, sade han, om han haft medel att begifva sig tillbaka till Tyskland. Men penningar fattades honom och han visste ej buru han skulle kunna förskaffa sig sådana. Han hade ej ens lyckats göra sig af med den garderob han egde och som han hade förvarad i ett paket. Mannen midt emot honom svor då, utt han hade alltför godt hjerta för att lemna en kamrat i förlägenhet. Han kände en handlande på samma gata, till hvilken han erbjöd sig att ledsaga Mai. I stället för svar reste sig Mai upp och yttrade: Lå2 Forts. fr. N:o 68