Göteborgsposten – 18 mars 1869, sida 1

liga byggnaderna i faubourg Saint-Germain, skulle man kunna misstänka dem för att hysa de värsta ofsigter. På rue de Varonnes, två steg från rue de la Chaise, stannade de slutligen framför den föga höga muren omkring en stor trädgård. Det var mannen med det rödbrusiga ansigtet som tog till orda. Af hans åtbörder kunde man se, att han förklarade för Mai, att det hus till hvilket trädgården hörde hade sin fagade åt rue de Grenelle. — Ah!... huru långt tänka de utföra denna komedi? mumlade Lecoq. De utförde den så långt som möjligt. Höjande sig på sin kamrats axlar uppnådde Mai öfversta deien af muren och ögonblicket derefter hörde man ljudet af hans fall i trädgården ... Manuen med det rödbrusiga ansigtet stod qvar på gatan som skiltvakt... Den anklagade hade utfört sin egendomliga och obegripliga afsigt med sådan hastighet, att Lecoq hvarken haft tid eller ens tanka på att sätta sig deremot. Hans begrepp förvirrades af den plötsliga aningen om en stor olycka. Under tio minuter stod han som förstenad lika känslolös som afvisaren vid hörnet till rue de la Chaise, bakom hvilken han ställt sig för att observera utan att bli sedd. Men han återhemtade sig snart och fann redan ett medel att minska följderna af hans fel, med denna snabbhet i besluts fattande som utgör geniet hos handlingens män.