Göteborgsposten – 17 mars 1869, sida 2

De sågo den anklagade gå tvärsigenom salen och ! — D bb Hd sälta sig längs fram vid ett bord, der redan förut en person satt. Denne var en man med stark kroppsbyggnad, röd ansigtsfärg, gråaktiga polisonger. — Medbrottslingen! mumlude pappa Åbsiuti.. Hade man sålunda slutligen funnit mördarens oåtkomlige medbrottsling? ... ö Att helt och hållet lita på att en person är den man söker efter, derföre att den eftersöktes signalement träffar in på honom, är så djerft och kan föranleda till så många misstag, att Lecoq vid hvarje annat tillfälle skulle ha tvckat att yttra sin mening. Men här funnos så många omständigheter, så starka sannolikheter som understödde pappa Absinths uttalade åsigt, att den unge polisagenten genast gick in på densamma. Var ej detta möte resultatet af den anklagades tillfälliga sammanträffande med den blonda värdinnan på hötel de Mariembourg? — Mai, tänkte Lecoq, har till en början tagit alla de penningar som m:me Milner hade på sig; han har vidare gifvit henne i uppdrag att bedja medbrottslingen invänta honom på någon krog i detta qvarter. Om han tvekat och sökt är det derföre att han ej kunnat bestämma rätta stillet. Att de ej afkastat masquen beror derpå, att Mai ej är fullt säker på att ha ledt sina förföljare på villospår, och att å andra sidan medbrottslingen fruktar alt man följt efter m:me Milner. Medhrottslingen, om det verkligen var han, hade tagit