Göteborgsposten – 17 mars 1869, sida 1

XVIII. (Forts. fr. N:o 61.) Den statsrättsliga sidan af anslagets till armåens vapenöfningar indragning, hvilken sida justitiestatsministern afven vidrör9e tror jag kan förbigås här; den är viss ligen den vigtigaste, men tillika den allvarsammaste. Det vill jag dock uttryckligen hafva sagdt, och det ligger nära till hands, att den som vill följa den pågående striden om riksdagens rättighet att indraga eller nedsätta å den ordinarie riksstaten redan uppförda anslag, gör försigtigast att anlita de tryckta diskussionsprotokollerna, ty tidningarnes referater äro tvifvelsutan ofullständiga och således lätt vilseledande. Under debatten i förevarande fråga visade sig att äfven framstående ledamöter i Andra kammaren gjorde sig skyldiga till svåra misstydningar af justitiestatsministerns yttranden, och när sådant kan ske är det ursäktligt om missuppfattningar inflyta i referaterna. Den som obarnhertigast gisslade reservanterna med deras egen auktoritet — Jöns Pährsson — var prof. Ribbing. lan gick ekoningslöst tillväga, det kan ej nekas, men reservanterna hade också visat en så komplett brist på takt, att ingen misskund gerna kunde ifrågakomma. Hr Adlersparre ifrågasatte om det kunde anses för mycket, att armcöen finge 20 dagars öfning årligen, således sammanlagdt på 18 år