Göteborgsposten – 17 mars 1869, sida 1

Han ville nu försöka en täflan i skyndsamhet, liksom han förut täflat i list. Ånländ till rue de Sebastopol, tog hi af åt venster, åt Seinesidan, och började springa... Han sprang med en förvånande hastighet, med samma jemna skridt som en snabblöpare. Ingenting hejdade honom, han vände ej ens på hufvudet, han blott sprang... Med samma ursinniga lopp passerade han öfver place du Chåtelet, broarne och boulevard Saint-Michel. Nära musåe de Cluny var en droskstation. Mai stannade framför den första raden, yttrade några ord till den ene af droskkuskarne och steg upp i hans vagn. Vagnen sattes straxt derefter i rörelse. Men den anklagade var ej inuti densamma. Han hade blott passerat midt igenom den och då kusken satte hästarne i rörelse för en färd, hvilken blifvit betald i förskott, smög sig Mai från trottoiren upp i en annan vagn, hvilken drogs från stationen i galopp. Kanhända trodde Mai sig fri efter så mycken list efter så oerhörda ansträngningar, efter detta sista skälmstycke... Han bedrog sig. Bakom åkdonet som bortförde honom sprang, hållande sig i fjedrarne, en man... denne man var Lecoq. Den stackars pappa Absinth hade fallit andlös till marken redan på halfva vägen, framför Palais de Justice. Den unge polisagenten räknade ej på att återse honom, ty han hade haft nog att göra med att följa efter och hade ej hunnit rita några pilar på väggarne.