Göteborgsposten – 17 mars 1869, sida 1

—————7 i Detta bevisades bäst af den hastighet hvarmed han begaf sig in på rue des Gravilliers och den säkerhet hvarmed han passerade midtigenom den labyrinth af små, härs och tvärs hvarandra korsande gränder, som utbreder sig mellan rue du Temple och rue Beaubourg. : Han kände detta qvarter på sina fem fingrar, som om han bott der halfva sitt lif. I Två ganger var han nära att missleda de båda polisagenterna. Vid passage Fråhillon hängde hans räddning på en tråd. Om han qvarstått en minut längre orörlig i ett mörkt hörn, der han gömt sig bakom några tomma ; tunnor, skulle de båda polisagenterna ha aflägsnat sig. i Förföljandet erbjöd ofantliga svårigheter. Qrällen hade inbrutit och med deusamma en litt dimma uppstigit. Gasen brann röd i töcknet utan att kunna kasta sitt ljus genom detsamma. Till råga på olyckan var det just den timma då dossa arbetaregator äro som mest befolkade ; arbetarne kommo ut ur verkstäderna, man skyndade till värdshusen för att supera, framför husen voro hundratals hyresgåster grupporade som bin vid ingången till sin kupa. Mai drog fördel af allt för att vilseleda sina förföllaro. Folkhopar, trängsel af vagnar, allt begagnade han sig uf med en förundransvärd sinnesnärvaro och en skicklighet så sällsynt, att han som en skugga smög sig genom folkhopen, utan att stöta någon, utan att på sin väg framkalla minsta tillrättavisning. Han hade slutligen fördjupat sig in på rue des Gravilliers och uppnådde de stora stråkvägarne.