— Jag kan hvarken säga ja eller nej. De gestikulerade alldeles förtvifladt, till den grad att jag trodde dem gräla. — Naturligtvis. De visste sig vara observerade och försökte leda gissningarne på villospår... Pappa Absinth tvärstannade, liksom en häst stegrar sig framför ett hinder i hans väg. Han hade fatt en plötslig ingifvelse. — Om man skulle arrestera denna hotellvär dinna, sade han, om man skulle förhöra heane?... — Hvartill skulle det tjena! Har ej horr Sagmuller öfverhopat henne med frågor uten att kunna locka något ur henne. Ah! hon är en slipvl qvinar! Na skalle hon svära att Mai, då han mötte henae, återfordrade sina tio francs, som han lemnat i förskott. Den unge polisagenten antog en resignoral min, — Vi måste taga vårt parti, sades han. On moedbrottslingen ej redan blifvit underrättad, skall det ej dröja länge innan han blir det och vi kunna snart vänta 033 att ha honom emot oss. Hvilken list skola dessa bila sluga män uttänka för att undkomma oss? Det kaa jag omöjligen ana. Men jag förutser att det ej blir någon vanlig! ... — Det säkraste vore kanhända att återigen arrestera den skurken, inföll pappa Absinth. — Aldrig! svarade den unge polisagenten, nej aldrig! ... Det är hans hemlighet jag vill ha och jag skall ha den. Hvartill skulle vi väl dag: om vi ej dug lo till att spionera ut en menniska! Jag tror väl ej att han skall