Göteborgsposten – 16 mars 1869, sida 1

Utan ett ord vidare skyndade Lecog in i kabinettet, i samma ögonblick som portierens klocka tillkännagaf en gästs inträde. Det var Mai. — Jag skulle önska att få tala med egarinnan af hotellet, sade han. — Hvilken egarinna? —Den qvinna som tog emot mig då jag för sex veckor sedan tog in här... — Jag förstår, afbröt Fritz, det är m:me Milner som ni vill träffa. Ni kommer för sent, det är ej längre hon som håller detta hotell. Hon sålde det förliden månad efter att ha förvärfvat sig en förmögenhet derpå och reste tillbaka till sitt land Elsass. Den anklagade stampade i golfret och lät höra en ed som skulle kunnat komma en åkaredräng att darra. — Jag har en fordran att framställa, sade han. — Vill ni att jag hitkallar hennes efterträdare? . .. Den unge polisagenten beundrade Fritz: han ljög helt oförskämdt och med detta utseende af fullkomlig uppriktighet som ger åt tyskarne en så stor öfverlägsenhet öfver söderns folk, hvilka ha utseende af att ljuga tillochmed då de tala sanning. — Åh! efterträdaren skulle köra mig på porten, utbrast Mai. Jag ämnar återfordra det förskott jag betalade för ett rum, som jag aldrig begagnat. — Förskotter betalas aldrig. Den anklagade mumlade några otydliga hotelser, af hvilka man blott kunde uppfatta orden : rTuppenbar stöld