Riksdags-Kaleidoskop. XVIII Den 11 Mars. En anslagsfråga hvilken kan betraktas från konstitutionel, finansiel och militärisk stånd punkt, en fråga på hvars slutliga afgörande regeringen lägger stor vigt, skall ju ådraga sig stor uppmärksamhet och naturligtvis framkalla en liflig debatt i Andra kammaren, der det maktegande partiets ledare ganska oförbehållsamt bedrifva en agitation i samma syltning nu som vid sistförlidne riksdag, nemligen att åstadkomma en ministerförändring. Erinras bör, att om i en vigtig fråga regeringen tillskyndas ett stort nederlag, så kan detta, fastän det i första rummet allenast drabbar en af konungens rådgifvare, dock hafva till söljd att hela statsrådet anser sig böra afgå. Inom Andra kammaren, och äfven utom densamma, finnas mäp, som rätt gerna ville vara med om att just nu framtvinga en ministerförändring, och hvilka alls icke skulle hafva något emot att slå sig ner i de led gblifna statsrådsfåtöljerna. Men huru lång tid skulle de väl kunna hålla sig fast der? Derpå tänka de icke, dessa af herrsklystnad och äregirighet förblindade dårar, som antingen uldrig läst, eller icke fattat Laboulayes skildring af Tokarnes lyckliga folk: ÅKärlek. hat, förakt, allt är hos detta folk modesak, raseri. Ni lyckas på morgonen — och ni är en stor man. Ni misslyckas på middagen — och ni är blott ett dumhufvud, på hvilken man allt för