Göteborgsposten – 15 mars 1869, sida 1

Hvilka olyckliga slutsatser kunde han ej draga genom klädmänglarens förklaring! ... En sak var tydlig: mördarens hemlighetsfalle och oåtkomlige medbrottsling hade varit till den grad förutseende, att han tänkt på uträgar till räddning för en så osannolik händelse som en flykt. Denne mans skurpsinne öfverträffade allt hvad man hört omtalas i den viigen. — Hvad innehöll detta paket? tänkte Lecoq; kläder, utan tvifrel, till en förklädnad, penningar, pappar, ett falskt pass! ... Han anlände till rue Soufflot och måste der ånyo rådfråga väggarne. Dertill ätgick blott en sekund. En lång pil på en liten urmakares butik pekade mot boulevard Saiot-Michel. Den unge polisagenten fortsatte sin gång. — Medbrottslingen, återtog han för sig sjelf, har ej lyckats i sitt försök hos klädmånglaren, men hun är ej den man som förlorar modet vid första motgången ... Han bör helt visst ha tänkt på andra åtgärder. Huru ana dem, huru förekomma dem!... Den anklagade hade passerat boulevard Saint-Michel och kommit in på rue Monsicur le Prince; pappa Absintha pilar visade det tydligt. Lecoq följde rue Monsieur le Prince. — En omständighet lugnar mig, sade han för sig sjelf, Mais besök hos klädmånglaren och hans bestörtning då han fick veta att denne ingenting hade att lemna honom. Medbrottslingen, som underrättat honom om sina förhopp