Göteborgsposten – 11 mars 1869, sida 2

— Tror herr instruktionsdomaren ännu att Mai skall känna igen mig? — Herr Lecoq! utbrast domaren bestört. — Han sjelf, min herre, och jag kommer för att säga er att om ni vill tillkalla Mai för att förhöra honom, äro alla åtgärder vidtagna för haus flykt... Det kan ske i morgon om ni vill. Då en instruktionsdomare vid Seinetribunalet vill förhöra en anklagad som förvaras i hvilket fängelse som helst — det dock undantaget, hvilket står i direkt förbindelse med Palais de-Justice — går det till på följande sätt: Domaren lemnar en vaktmästare en order om fångens uttagande, hvars korta och befallande formulär är nog för att gifva en föreställning om denne embetsmans myndighet. Det heter deri: Direktören vid fängelset ... skall åt öf vorbringaren af denna order utlemna fången ... för att föra honom till ; vårt kabinett i Palais-de-Justice och sedermera återföra honom till besagde fängelse. Hvarken mer eller mindre, en underskrift, ett sigill, och alla underkasta sig en sådan befallning. Men från det ögonblick direktören mottagit en sådan order till det ögonblick då fången återinföres i fängelset är han befriad från sin ansvarsskyldighet. Hvad som än må hända, kan han två sina händer. Huru mycket bråk, huru många ceremonier, huru