.: 0 TT Jag svarade honom: Det, ni här föreslår, står visserligen tillbaka för mitt program, men det pekar i samma riktning, och jag är derför beredd att understödja eder. — Walewski erbjöd nu i kejsarens namn Ollivier un dervisningsministerns portfölj och det dermed förenade åliggandet att uppträda såsom regeringstalalare i kammaren. Ollivier utbad sig betänketid. Redan följande dagen skref han emellertid ett bref till Walewski, hvari han förklarade sig beredd att mottaga portföljen på dessa vilkor: 1 Återtagande at armeorganisationslagen, hvilken väckt allmänt ogillande; 2. Af skaffandet af art. 44 i författningen och erkänd möjlighet för, att en minister tillika kunde fortfarande vara deputerad; 3. Uppgitvandet af den godtyckliga myndigheten i pressangelägenheter och lagligt ordnande af pressens ställning. Walewski förklarade sig till prineipen enig med Ollivier i dessa fordringar och meddelade honom tillochmed, att armelagen var till hälften uppgifven; han väntade blott, att afskaffandet af art. 44 icke skulle göras till ett absolut vilkor. D. 6:te Jan. skret Ollivier emellertid ånyo till grefven: Allt har varit så öppet emellan oss, att jag anser det för min pligt att säga Eder, det jag efter mycken öfverläggning och sorgfälliga betänkanden icke kan afgjordt besluta mig för att såsom undervisningsminister understödja kejsaren i de af honom förberedda reformerna; såsom deputerad vill jag deremot gifva honom min fulla medverkan. Mitt inträde i ministåren är, såom jag sagt Eder, icke nödvändigt, emedan en sackminister icke kan påtrycka något kabinett en bestämd prägel. Walevwski motsade honom häri, men Ollivier sasthöll vid sitt beslut, och det öfverenskoms nu, att denne skulle ha en audiens hos kejsaren, hvilken äfven egde rum d. 10 Jan. Man har, anmärker Öllivier, gjort sig en falsk föreställning om kejsarens person; man anser honom dyster och orörlig, och sådan visar han sig äfven verkligen vid offentliga festel. I hans arbetsrum är hans utseende deremot et helt annat och mera leende, och fastän han aldrig uppgifver en viss tillbakadragenhet, är hans mottagande likväl hjertligt och utmärker sig för eu rättframhet, som rör, och en artighet, som tilldragor. Han lyssnar till hvad man yttrar, såsom en, hvilken vill lägga märke till hvad som säges, och bar han ej något träffande att svara, så låter han en tala vidare. Han är icke ensidigt fästad vid förut fattade meningar, och man kan såga honom allt, till och med det som strider emot hans åsigter, ja, sjelfva sanningen, förutsatt att man uttrycker sig lugnt och med sympatetisk känsla för hans person. Efter det alla principfrågor uttömts, sade kejsaren till mig: Öch hvad er sjelf angår, tyckes ni således ej ha någon lust att inträda i statsstyrelsen? — bDet är sannt, sire, svarade jag?, jag ber eder om att ej begära det af mig-. — Jag utvecklade derpå mina skäl för honom och framhöll, att han, så länge han hade en sådan man som Rouher i sin tjenst, ej behöfde någon annan. Dessutom skulle min medverkan, såsom jag närmare förklarade, vara desto betydelsefullare, ju mera oberoende jag utöfvade den, och ju mindre man kunde i mitt samtycke se tillfredsställandet af en personlig äregirighet. Kejsaren svarade mig: Edra skäl äro alltför goda, att jag skulle ha någonting att deremot invända; jag är af samma mening som ni och ätergifver er eder frihet. Efter det jag talat med kejsaren, hyste jag ej mera ens en skugga af tvifvel om hans uppriktighet; ty om han, såsom man påstått, velat leka med min lättrogenhet, så skulle han icke på detta sätt gifvit mig min frihet; an skulle då behållit mig några månader ych först kastat mig å sido, sedan han giort nig oskadlig, genom att låta mig stå som servil ör den allmänna meningen. Bestickningen pelar visserligen sin roll i statssaker, men cke så mycket, som de utanför stående tro; nkonseqvensen och svagheten äro vida större. Dagen derpå skickade Ollivier kejsaren n skrifvelse, som innehöll en sammanfattning f hvad som omhandlats i deras samtal. I). 2 Jan. mottog han genom kejsarens sekreteare Pietri ett egenhändigt svar från kejsaren. Jet heter deri: Var ötvertygad om, att det om håller mig tillbaka, ej är någon dåraktig pkärlek för mina företrädesrättigheter, utan uktan för att beröfva mig sjelf medlen till tt återgifva detta af så många politiska lielser genomkorsade land den väsentliga grundalen för all frihet. Hvad pressen angår, så unna de tarligaste artiklar undgå hvarje dom h de obetydligaste falla under lagens strängt. Häri har svårigheten städse legat, Icke esto mindre skulle jag gerna, för att kunna amträda inför nationen med en afgörande indling, med ett slag fullborda, hvad man lat Åatt sätta kronan på byggnaden; jag ulle gerna göra det, för att aldrig mera befva återkomma dertill; det är för mig och AN 0 2 12