Göteborgsposten – 9 mars 1869, sida 1

Herr Lecoq . Roman af Emile Gaboriau. (Örvers. fr. Franskan.) Detta var lätt sagdt, men bekymren, sorgen öfver att ha misslyckats, de ofta särande hänsyftningarne, oron öfver hvad som borde göras, inverkade på hans helsa och han nödgades intaga sängen. Han hade ej lemnat sina rum på åtta dagar, då Lecoq en morgon åter visade sig. — Ni eer, min stackars gosse, sade han till honom, denne gåtfulle mördare är olycksbringande för instraktionsdomrarne . .. Ah! ... han har gäckat oss alla, han skall rädda sin anonymitet. — Kanhända! svarade den unge polisagenten. Det finns ett sista medel att få hemligheten ur denne man: man måste låta honom fly... Den åtgärd som Lecoq föreslog var ej hans uppfinning, ej heller var den alldeles ny. I alla tider har polisen vetat att tillsluta ögonen och öppna litet på en fängelsedörr då det behöfts. Men dåraktig den som ej misstror en sådan försummelse och låter fånga sig i den erbjudna frihetens loekande snara. ) Forts. fr. N:o 58