Göteborgsposten – 8 mars 1869, sida 2

Presidenten Grant har hittills, deri motsatt sin mycket talande föregångare Johnson, iakttagit en sträng tystnad angående sina framtidsplaner och de män, med hvilka han tänker omgifva sig. Första gången han lät några vinkar falla om sitt regeringsprogram, så var det, då en deputation från kongressens begge afdelningar med senator Morton i spetsen d. 13 Febr. officielt underrättade honom om, att han blifvit vald till president för Förenta Staterna. Morton tillade att generalens val väckt belåtenhet inom hela Unionen, och att det var befolkningens öfvertygelse, att den nye presidenten skulle i sin höga ställning utveckla samma kraft, oegennytta och patriotism, som hittills utmärkt hans offentliga vädjobana. och att han under sin verksamhet kunde räkna på hela nationens understöd. Grant svarade, att det var hans fasta beslut att troget och samvetsgranut utföra sitt embetsåliggande och att han isynnerhet var genomträngd af öfvertygelsen om nödvändigheten af en ärlig och lojal finansstyrelse. Till sina ministrar skulle han kalla män, som med allvar ville genomföra ett sparsamhetssystem och på hvilkas stränga rättskaffenshet landet kunde lita. Om embetsmännen i de olika förvaltningsgrenarne icke tillfredsställde hans fordringar i denna riktning, skulle han ofördröjligen afsätta dem och lika litet fästa afseende vid dem, han sjelf utnämnt, som dem hvilka fått sina tjenster af hans föregångare. För öfrigt sade han sig då ännu icke vilja omtala namnen på sina ministrar. Detta tal, som var ett af de längsta, han någonsin hållit, gjorde ett så godt intryck på alla medlemmar af deputationen, att tillochmed den ende närvarande demokraten, senator Pruyn från Aibany, försäkrade presidenten om, att hans vänner (demokraterna) visserligen voro af olika mening i afseende på rekonstruktionsfrågan (Sydstaternas återförening med Norden), men att de alla voro redo att understödja en strängt rättskaffens och sparsam förvaltning. Sedan deputationen utfört sitt uppdrag hos Grant, infanno sig en mängd politici och kongressmedlemmar, för att lyckönska honom. Times korresp. framhåller såsom betecknande för Grant, att han mottog demokraterna lika vänligt och hjertligt som republikanerna, hvilket uppfattades såsom ett otvifvelaktigt förebud om, att ban skall, såvidt möjligt är, hålla sig öfver partierna. Det man med visshet erfarit af Grants tal är emellertid, att han vill med stränghet motarbeta den korruption inom förvaltningen, som under de sista åren synes ha tagit en så oroande öfverhand. Det är isynnerhet vid skatteupptagningen, som de mest storartade bedrägerierna kommit i dagen. Man har upptäckt kolossala underslef, begångna vid skatterna på whisky, tobak och mångfaldiga andra produkter inifrån landet. Det finnes en mängd hemliga sällskaper (rings), hvilka ha till ändamål att understödja hvarandra vid dessa bedrägerier, som varit så vidt utgrenade, att de gjort skattelagstiftningen alldeles illusorisk. Grants stränga och hotande ord d. 13 Febr. ha injagat en ej ringa skräck i dessa sällskaper. Times korresp. berättar, att man för kort tid sedan i Newyork kommit under fund med en ny ring af bankirer, hvilkas förening gick ut på att bedraga staten på den skatt, som åsatts bankernas kapital. En af dessa banker hade den ena månaden efter den andra på skattelistorna upptagit sin egen status med Lintet kapital, och då uppbördstjenstemännen begärde att få veta, huru denna bank utan kapital kunde utföra vissa mycket storartade penningtöretag, svarades det: Vi låna vårt kapital! — Huru mycket lånen j: — 500, 000 dollars. — Af hvem? — Firman består af tvenne bröder, William och John, och svaret lyder från Johns sida: ÅJag har lånat 250, 000 dollars af William, och William svarar: Jag har lånat 250,000 dollars af John. I Maryland skola statens finanser ha lidit alldeles utomordentliga förluster genom bedrägerier af liknande art med detta. Om Grant lyckas hejda utbredningen af