Göteborgsposten – 6 mars 1869, sida 1

vilja derföre forska i hans stalle. Om ni händelsevis har er bostad, vid någon af de gator som leda till Salueller Grönsakstorgen, har ni säkert, ifall ni icke är alltför tungsöfd, så der straxt efter midnatt mellan Fredagen och Lördagen börjat förnimma ett oupphörligt tilltagande dån, liknande det då sprutor köras till brandstället, dock med den väsentliga skillnaden att farten här är betydligt moderato. Förmodligen har ni snart vant er vid detta regelbundet återkommande buller och hör det nu endast i drömmen, åt hvilken det ger en anstrykning af oväsen och oro, hvilken förstör er ljufva morgonslummer och kommer er att helsa morgonen med ett anathema öfver de förb. IIisingsbönderna. Ty ni har redan gissat, att det är bullret från landtbefolkningens åkdon som stör stadsboernas sömn. Men vi måste förlåta dem, ty det är just dessa som medföra ingredienserna icke allenast till Z:ornas frukostar utan till hela alfabetets alla mål för de påföljande två dagarne. Redan långt innan dager är, uppstår på de nyss så ödsliga torgen ett haltt dämpadt sorl och lif, ungefär som i ett läger, hvarest man rustar sig till att företaga en nattlig öfverrumpling af fienden. Hästar frusta, det ena fordonet efter det andra kör upp och ordnar sig i täta rader, som kanonvagnarne i ett batteri, skuggor skymta af och an, blanka vapen blixtra till här och der, der skimra de glänsande beslagen på en keppy mot det mystiska skenet från en handlykta som en martialisk uniformerad personlighet höjer öfver en vagn, hvarpå ligger utsträckt någonting som i halfdunklet lätt kan tagas för liket af eu i sista slagtningen stupad krigare. Men vi, som äro invigda i hemligheten, veta att de stampande hästarne äro beskedliga Hisingsoch Frölundakampar, som fnysa af förargelse öfver att behöfva leka stadsbud så tidigt på morgonqvisten, kanonvagnarne äro vanliga flakvagnar, öfverfyllda med animaliska födoämnen, skuggorna tillhöra de närmaste trakternas Ålandtmannaparti!, de blixtrande vapnen dingla vid sidan af handfasta slagtardrängar, hvilka köpslagande gå från lass till lass tillämpande den gamla satsen: audiatur et altera pars, det är uttydt: hos den ene bonden köper man framparten, hos den andre bakparten, den martialiske med keppyn och handlyktan är en vaksam poliskonstapel, som undersöker de dödliga qvarlefvorna af en af Sehrimners afkomlingar, om hvilken man är nog nedrig att misstänka att han sotdött före slagtningen. Då morgonrodnaden begynner förgylla fästet äro redan de bästa platserna upptagna, den som kommer senare får nöja sig med att rangeras i de bortersta lederna. Så småningom blir det allt lifligare. Vissa mystiska klädesbylten som legat orörligt utsträckta här och der på vagnarne börja ruska på sig och befinnas vara välskapade menniskobarn, som ogeneradt tagit sig en lur under bar himmel, utskänkningsställena rundtomkring torget fyllas af halfstelnade, yrvakna aspiranter till den välsignade kaffetåren och ungefär vid samma uid vännen Z:s upppassare gör upp eld i hans singkammare och på den gnölande frågan: Andersson, hurudant väder i det idag? svarar ett muntert Präktigt, herr patron!, trippar jungfru Sara sedesamt ut genom porten med den stora torgkorgen på den ena armen och redikylen å den andra och behöfver endast välja bland alla de Guds gålvor, som fylla Salutorget, Grönsakstorget och Fisktorget, dessa vår stads välförsedda visthus. Under tiden ligger vännen 2. i sin varma säng och ser på hur skenet från eldbrasan bildar fantastiska figurer i taket, kanske tar han sig en liten tupplur igen, må han sofva, en gång blir han nog väckt om icke förr — så när Andersson kommer in med stöflarne. Den mycket omskrifna och kanske icke minst omtelegraferade italienska operan börjar i morgon sin verksamhet å Nya Teatern. Man ger Rossinis Barberaren i Sevilla med l I m:ll Amanda Holmberg i Rosinas parti. Detls är par la force des choses som den värderade I: sångerskan, hvars konstnärsriktning egentligen icke går åt detta håll och hvars sång-5 studier speciellt icke falla inom koloraturen, I t i detta parti för första gången som dramatisk sångerska skall framträda inför vår publik. f Under sådane förhållanden torde det knappt; böra ifrågasättas att icke denna m:ll H:s bed redvillighet att genom öfvertagandet af Roisinas parti möjliggöra början af ett redan In länge med spänd väntan afvaktadt företag I n skall af publiken till sitt fulla värde upp-m skattas. Vi hänvisa i öfrigt till den utförliga e annonsen i dagens N:o och vilja endast fästa o uppmärksamheten på de i jemförelse med föIn regående opera-säsonger icke obetydligt nedad satta biljettpriserna. v Mindre Teatern har under veckan bjuh dit på tvenne pinfärska nyheter. Den ena är a Susanna och gubbarne, af den ene bolagsI d mannen i den bekanta firman Meilhac Ilare sery, N:r II. Meilhac. Stycket är, som man I d väl kan ana, en äkta fransk bagatell, som he ondast genom ett utmärkt spel kan erhålla I D något värde. Hr Knut Almlöf säges genom å bi sin framställning af Taverney, denne af SuI m sannas (Suzannes?) älskvärdhet så plötsligt I fr ipptände gubbstult, yppehålla stycket på k. I na )ramatiska Teatern. Å Mindre Teatern är det då n:ll Gurly Aberg, som denna ära tillkommer. I be Iennes naivt skalkaktiga och på samma gång m nt nointerade snel i den för öfrigt mvekaet roliga I fö,