Göteborgsposten – 5 mars 1869, sida 2

till saken, ellor hur? Man kan vara hos en akrobat men ha en ädlings hjerta... — Visa oss den godheten och afstå ifrån alla reflexioner. — Ni vill det, min herre... jag vill det äfven. Jag vill derföre i få ord säga er, att man nyss kastade in till mig ett litet papper. Det fanns siffror på detsamma, som utan tvifvel betyda något, men huru jag än bråkat min hjerna har jag ej kunnat hitta på hvad de betyda. Han lem: ade den af Lecoq skrifna biljetten till domaren och tillade: — Den var inlagd i en liten kula af bröddeg. Detta oväntade, oerhörda slag frambragto en synbar bestörtning hos de närvarande. Men den anklagade fortsatte utan att synas märka den verkan hans ord medförde: — Jag antager att den som skickat mig detta misstagit sig om fönster. Jag vet visserligen att det är mycket illa gjordt att angifva en fängelsekamrat, att det är lågt och att man riskerar att ådraga honom bestraffning, men man nödgas att vara försigtig då man, som jag, är anklagad för mord och då man sväfvar i fara för att bli underkastad en viss obehaglig amputation. En betecknande åtbörd med handen mot halsen lemnade intet tvifvel öfrigt om hvad han menade med Åen viss obehaglig amputation.