Göteborgsposten – 5 mars 1869, sida 1

G 2——— icke. Vår säkerhet är hotad. vi invänta era befallningar. Jag darrar. Sedan detta var gjort, hoprullade han papperet, liksom det andra, inlade det i bröddegen och yttrade: — I morgon skola vi få veta något! I morgon!... De tjugofyra timmar som skiljde den unge polisagenten från det afgöranda ögonblicket förekommo honom som ett sekel. Hvad skulle han göra för att påskynda tidens tröga flykt!... Han förklarade tydligt och noggrannt för pappa Absinth hvad denne hade utt göra och gick tillbuka till sin observationspost, säker på att ha blifvit förstådd, viss om att bli åtlydd! Qvällen tycktes honom lång, natten oändlig, ty det var honom omöjligt att tlllsluta ögonlocken ... När dagen bröt in öfvertygade han sig om utt fången var vaken och sittande i sin säng. Snart hoppade han ur densamma och började gå fram och tillbaka i cellen med hastiga steg. Mot sin vana syntes han vara mycket upprörd, han gestikulerade och lät då och då några ord undfalla sig som alltid voro desamma. — IIvilket kors, min Gud!... upprepade han, hvilket kors! — Godt! tänkte Lecoq, du är orolig, min gosse, öfver att du ej fått din dagliga biljett... Tålamod, tålamod, det skall snart komma en från mig... Den unge polisagenten hörde slutligen det buller i korridorerna som föregår matutdelningen. Man kom, man gick, fångvaktarne ropade...