Göteborgsposten – 4 mars 1869, sida 3

IIvarjehanda. De siamesiska dtvillingarne, hvilka nu efter 38 års frånvaro återvändt till Europa, heta Chang och Eng samt äro icke fullt 58 år gamla, De äro små till växten, Eng, den längste af dem, är 5 fot 212 tum hög, Chang omk ing I tum mindre, De ha hela sitt lif igenom ätnjutit den förträffligaste helsa och deras muskler äro väl utvecklade. Det band, som sammanknyter dem utgick ursprungligen från nedersta delen af deras bröstben och höll dem onsigte mot ansigte; men de ansträngningar som de gjorde i barnaåren för att ernå en beqvåmare ställning åstadkom en böjning af de inre delarne, så att de nu nåra nog, ehuru icke fullkomligt kunna ota skuldra mot skuldra, i hvilken ställning de i allmänhet lägga sina tillstötande armar i kors öfver hvarandras rygg. När ået är nödvändigt, till exempel vid måltider, kunna de dock obehindradt röra begge armarne. Sjelfva bandet är omkr. 4 tum långt. På midten är det något öfver 7 tum i omkrets och öfver 3 tum djupt på den punkt hvarest det står i förbindelse med deras kroppar. Det är olyckligtvis för tjockt för att kunna göras genomskinligt och alla försök att medelst kalkeller magnesiumsljus kunna utransaka beskaffenbetea af dess inre byggnad ha slagit fel. Såvidt man kunnat skövja genom beröring, innebåller bandet vid sina yttersta ändar de två bröstbenens brosk som äro utåtböjda och mötas på midten af bandet, der de förenas genom ett slags ofullkomlig led. Härtill kommer vidare brosket af några tillstotande relben, antagligen det sjunde och åttonde. Begge brödernas nerver sträcka sig något öfver bandets midt, så att en beröring på en fläck af sagde midt, omkring en tum i omkrets, kännes af båda bröderna, men utanför denna flåck kännes den endast af den broder, som beröres. Deras blodkärl stå antagligen på samma sätt i förbindelse med hvårandra, men ingen blodvexling eger rum dem emellan och anstä lda experimenter ha visat att kemiska agentier som införas i den enes kropp icke ha nägon synnerlig inverkan på den andres. Deras hjertsunktioner äro fullkomligt åtskilda och hjertslagen vanligtvis något, understundom mycket, olika. Den ene tvilliogens andhemtning är alldeles oberoende af den andres. Man kan derföre säga att det mellan Eng och Chang icke finnes någon mera innerlig förbindelse än en sådan som på artificiel väg nära nog skulle kunna åvägabringas mellan hvilka Personer som helst. De äro i alla hänseenden två mån, som endast äro så olyckliga att vara fastkedjade vid hvar andra genom detta band. Deras andliga funktioner äro sjelfständiga, hvilket bl. a. framgår deraf att de, när de spela schack mot en gemensam motståndare, rådföra sig med hvarandra mellan hvarje drag. Dåras ursprungliga likhet, nodtvungna ställning och den omständigheten att deras iotryck af den yttre verlden hela lifvet igenom måste ha varit absolut identiska har vaturligtvis hos dem frambringat en utomordentligt likartad tankegång och vilj verksamhet, likväl icke i någon högre grad än att det kan förklaras på ofvan angifna grunder. Frågan om deros åtskiljande bar uppstått på grund af familjeförbållanden och kan blott betraktas som ett offer ef broderskärleken åt saderskärleken. Denna tanke skall dock antagligen aldrig bli bragt till utförande. Alla de lakare som hittills rådfrågats, äro afgjordt emot operationen och mena, att den fara, för hvilken de utsätta sig är för stor i förhållande till den tvifvelaktiga utgången. De ha ögonskenligen bemödat sig om att i alla frågor handla i öfverensstämmelse med hvarandra, så att detta blifvit deras andra natur. De röra gig liksom efter en vilja och utan någon muntlig öfverenskommelse. De sägas i allmänhet endast sällan samspråka med hvarandra, men den ene märker t. ex. att den andre vill gå, innan någon annan närvarande person har observerat det. De äro rvade af rodd, jagt, fiske och andra idrotter, som de kunna utföra gemensamt, men finna deremot intet nöje i spel eller andra förströelser, hvarvid de måste vaa emot hvarandra. Under sitt långa vistande i ho d Carolina åtnjöto de sina grannars aktning både som