Göteborgsposten – 4 mars 1869, sida 2

Men så är ej fallet nu. Mai är fånge och han har blott en bok i sin ego: Berangers sånger. Läåtom oss hemta denna bok... I Direktören var alldeles hänförd. — Jag går sjelf att hemta den, afbröt han. Men den unge polisagenten höll honom tillbaka med en åtbörd. — Var framför allt försigtig, min herre, bad han, så att Mai ej kan märka att man rört hans sånger. Om han kommit tillbaka från promenaden, så låt honom under någon förevänning gå ut igen... Laga dessutom så att han blir ute så länge att vi hinna använda boken för vårt ändamål ... — Åh!... lita på mig, svarade direktören. Han gick och var så skyndsam, att han inom en qvart derefter kom tillbaka, med triumferande min svängande en liten bok i handen. Den unge polisagenten slog med darrande hand upp sidan 235 och började räkna. Det femtonde ordet på sidan var: JAG; det tredje ordet derefter var: HAR; det åttoude i ordningen var: SAGT; det tjugofemte HENNE; det andra : ER; det sextonde VILJA... Sålunda fann man endast med dessa sex siffror en fullständig mening: Jag har sagt henne er vilja . . . De tre personer som bevittnade detta iutressanta försök kunde ej afhålla sig från att klappa händerna. — Bravo Lecoq!... sade domaren,