Göteborgsposten – 4 mars 1869, sida 2

. — Jag skulle åtminstone vilja slå vad om att jag funnit det... tillade Lecog försigtigt. Den anklagade och hans medbrottsling ha, om jag cj bedragar mig, användt dubbelbokssystemet. Detta system är helt enkelt : De korresponderande öfverenskomma först om att begagna sig af någon bok, och de skaffa sig hvarochen sitt exemplar af samma upplaga. Hvad gör då den som vill lemna uaderrättelser? Han öppnar boken på slump och börjar med att läsa numret på sidan. Sedermera behöfver han blott på denna sida uppsöka de ord som återgifva hans tanke. Om det första ord som han begagnar är det tjugonde på sidan, skrifver han siffran 20 och börjar ånyo att räkna, ett, två, tre, ända tills han finner ett ord som passar honom. Om detta ord kommer det sjette i ordningen, skrifver han siffran 6 och fortfar ända tills han på detta satt återgifvit allt hvad han hade att säga. Ni inse nu hvad den korrespondent som mottager en sådan biljett har att göra. Han uppsöker den angifna sidan, och för hvarje siffra har han ett ord... — Ingenting kan vara tydligare, medgaf domaren. — Om den biljett som jag här håller i handen, fortfor Lecoq, blifvit vexlad mellan två fria personer, skulle det vara en dårskap att försöka dechiffrera den. Detta så enkla system är det enda som gäckar nyfikenhetens bemödanden, emedan man ej äfven med det största skarpsinne kan ana hvilken bok som de båda korrespondenterna öfverenskommit att begagna.