Göteborgsposten – 2 mars 1869, sida 3

Spekulationsvurmen i Frankrike. (Efter Pall Mall Gazette). IIvar och en måste ha anmärkt den utveckling, som den finansiela spekulationen på senare tiden erhållit bland de fattigare klasserna i Frankrike, och särskildt bland landtfolket. I Paris kan man få se bodgossen, uppassaren, tvättmadamen, pigan på vadkontoren sätta ut sina penningar slumpvis på någon häst, som de särskildt tycka om. Å landsortsmarknaderna i Frankrike innehåller hvart andra eller tredje stånd ett spelbord af en eller annan form. Men allt detta är i sjelfva verket en barnlek i jemförelse med hvad som försiggår i landsorten i förening med penningbolagen derstädes af olika slag. På husknutarne i små landsortsstäder och äfven i aflägset liggande byar kan man se anslag, hvilka fästa uppmärksamheten vid de fördelar, som det eller det bolaget erbjuder dem, som der insätta sina penningar, och äfven de obetydligaste shops äro öfversmetade med prospekter för insamling af små summor. Om man ej prisar det Ost-Ungerska företaget, så har man Simplonbanan. Det är omöjligt att nu i Frankrike undslippa det ena eller andra af dessa troligen värdefulla, men onekligen ståtligt utpuffade spekulationer. Förslagsmakare i Frankrike ha lärt af regeringen att hålla sig till såväl de stora landsvägarne som bivägarne, för att tillgodose sina fonder, lika mycket som till de stora handelshusen i landets stora medelpunkter för handeln. Affärsmännen äro också ej den bästa klassen af bolagsmän. De gå ut ur det ena företaget och in i det andra, alltsom priserna stiga eller falla, under det att den mycket lille kapitalisten, hvilken uttager sina penningar ur sparbanken eller från en blomkruka i hans trädgård, för att kasta den i ett företag, som en gång slagit an på hans inbillning, med temligen stor säkerhet kan antagas låta dem der vara. Spekulanten ex professo gör endast tillfälliga insättningar; amatören-spekulanten gör vanligen stående insättningar, och utan hans tillhjelp skulle en finansiel spekulation knappast kunna gå alls. Då ett företag utbjudes med premium, såsom fallet är med de flesta företag, hvilka utbjudas till allmänheten med sitt egna orkesterackompagnement — trummor, trumpeter, cymbaler och alla slags starkt ljudande instrumenter — äro affärsmännen, och särskilt företagets befrämjare, mycket belåtna, emedan de kunna genast vara säkra om vinst på sina aktier. Den stora allmänheten finner sig äfven väl till mods och beslutar i sin oskuld att icke släppa ifrån sig lottbref, hvilka redan äro värda mer, än det värde de representera. I Frankrike har dessutom ett stort antal billiga finanstidningar börjat utgifvas, särskilt beräknade för landtfolket. Och dessa tidningar skapas och anmälas till mycket betydande kostnader. La Surete Pinanciere, som utgifves hvarje vecka, kostar 5 fres om året, och utdelas för denna summa fritt i hvilken del af Frankrike som helst. Det är en politisk, industriel och kommersiel tidning, den lemnar upplysningar om lotterier och andra finansspekulationer och förklarar sig vara oumbärlig för hvarje akticegare. Le Moniteur des Tirages Financiers utkommer äfven hvarje vecka och kostar blott 4 fres om året. Den meddelar lotteriernas vinstnummer, aktielistor och råd till dem, som ämna spekulera. L Epargne utkommer hvarje Söndag och kostar endast 2 fres 40 centimes. Denna tidning förklarar sig sjelf vara en vän och rådgilvare till de små kapitalisterna, isynnerhet dem som, sedan de lagt åsido genom arbete vunna besparingar, derefter anförtrott dem åt stora bolag i öfvertygelse om, att de der ej skulle löpa någon risk. Det är förvånande, att utgifvarne af I Eparyne anse det nödigt att (genom annons) heligt förbinda sig till att icke emottaga understöd från någon. Men den märkvärdigaste af alla finanstidningarne är Le Petit Moniteur Financier. Den kostar 60 centimer för 12 nummer och