Göteborgsposten – 2 mars 1869, sida 1

ut i en fläck på murbruket och vara omöjligt att för fången nerifrån cellen upptäcka. Under det Lecoq arbetade stodo fängelsedirektören och Gevrol utanför och hånlogo. — Sålunda skall detta hädanefter bli er observationsplats, herr Lecoq, yttrade fängelsedircktören. — Ja, min herro. Ni får det föga beqvämt här. — Ej så illa som ni tror. Jag har fört med mig ett täcke, jag lägger mig och kryper under det. — Så att ni natt och dag skall ha ögat intill detta hål? — Ja, natt och dag, min herre. — Utan att äta eller dricka? ... frågade (vrol. — Förlåt! pappa Absinth, som jag befriat från sin onyttiga postering vid gatan Butta-aux-Cailles, skall bära till mig mina måltider, uträtta mina kommissioner och då det behöfves intaga min plats. Den afundsjuke generalen brast ut i ett gapskratt, men ett skratt som tydligen var tvunget. — Du väcker mitt medlidande, sade han. — Möjligt. — Vet du hvem jag tycker att du liknar, der du ligger med ögat vid hålet spionerande på den anklagade? — Säg ... genera er inte. ,. — Nåväl! du gör på mig samma intryck som en dum gammal naturforskare som lägger alla möjliga småkryp under glaset och som tillbringar sitt lif med att genom ett förstoringsglas åse huru de kräla. Lecoq hade fullbordat sitt arbete, han reste sig upp.