Göteborgsposten – 1 mars 1869, sida 1

Om han någon gång var sorgsen, var det när han talade om sitt yrke, Han gret nästan då han talado om sin brokiga ukrobatkostym, sina af musikfanfarer åtföljda tal till publiken. För öfrigt kunde man ej se någon öppenhjertigare, meddelsammare, undergifnare, godsintare varelse. Med en märkbar ifver sökte han alla möjliga anledningar att prata. Han berättade om sitt föregående lif, eina äfventyr, sina resor kors och tvärs genom Europa, sitt engagement hos herr Simpson. Han hade en outtömlig fond af anekdoter och löjliga historier och kom fångvaktarne att kikna af skratt då hin berättade dem. Alla hans ord och handlingar, äfven de obetydligaste, hade dertill en så naturlig austrykning, att fingelsepersonalen ingalunda betviflade uppriktigen af hans försäkringar. Direktören var svårare att öfrertyga. Han hade påstått att den sig så kallande akrobaten ej kunde vara annat än en farlig och straffad brottsling, som sökte dölja sina antecedontia; han försummade ingen ting för att bevisa det. Under fjorton dagars tid var Mai hvarjo morgon underkastad den nagsrannasto granskning af alla polisageuter. Man visade honom äfvenledes för ett tretiotal galerslasvar, beryktado för sin fullständiga kännedom om ulla de personer som befolkat fängelserna, och hvilka för detta ändamål blifvit transporterade till Paris. Ingen kände honom. TR oh