Göteborgsposten – 27 februari 1869, sida 2

spritrummet får att från sprithällaren uttaga en större del af det bränvin, som påföljande dag skulle af kontrollören uppmätas. Ewellert a blef den på bar gerning Fl. instämd till extra tind i Slättäng, der äfven Lindberg blifvit förhörd och erkänt att han under fyra års tid idkat denna hederliga handtering. Bränneriet är konfiskeradt, men bränningen fortgår till månadens slut. Lindberg bar vissa tider ansetts äga stor förwögenhet, förtjent på stora gårdsköp och andra svindlande affärer; men på senare åren har hans kredit genom stora förluster varit störd, hvarigenom han drifvits in på vinglerier, hvilka slutats med brott — det vanliga i så fall. — Lindberg bar likvisst varit en sorts Msecenat och hållit ett utomordentligt gåstfritt hus och yppigt bord, der ganska många bollo till godo och hans vänskapskrets var också vidsträckt både på höjden och djupet. — Lindberg har till en stor del skänkt ett orgelverk till sockenkyrkan, samt dels helt och hållet skänkt och uppbyggt en folkskola i församlingen, dels rikligen begåsvat andra närliggande folkskolor, samt på flere sätt visat sin frikostighet; skada blott. att medlen till dassa rika gåsvor tyckas vara på mindre hederligt sätt ärkomna. Man har svårt att bedöma huru stor förlust kronan tillskyndats under dessa fyra år. Man gissar naturligtvis olika — scån 50, 000 rdr ända till 300,000 rdr. Det säkra är, att ganska betydligt belopp blifvit på detta vis undansnilladt. Osvanciterade tidning, som sammanfattat sin berättelse efter hörsagor, de der dock i hufvudsaken öfverensstämma med hvad Falköp. t:g förut haft att om saken förmåla, lofvar ait framdeles komplettera densamma och vidtaga de rättelser, som möjligen böra göras. Tuliberg inför rätta. Ransakniog hölls i Måndags a Malmö cellfängelse med häktade förre korporalen Tullberg. Förhöret räckte i 5 timmar och leddes af landshöfding von Troil. Tullberg redogjorde för sin rättegångsbyrå, som öppnades år 1863 af en vid namn Malmqvist, famt öfvertogs sedan af T. Tullberg hade enligt egen utsago emottagit uppdrag att föra de missnöjda böndernas talan, men hade aleriEe hvarken lockat eller tubbat dem på något sätt. Eskil Larsson yttrade sig ungesär i samma syfte. På TullÄsås egon begäran har man nu efterskrifvit den 6. k. Tullberzska jordeboken, hvilken lärer förvaras af en bonde, bosatt i närheten af Stebag. Ransakningen kommer att fortsättas infor Harjagers häradsrätt i Kjeslinge. ——— — —k——