Göteborgsposten – 27 februari 1869, sida 2

ATV AMT MAJ Rn 5 Ä1 välja sin egen politiska ställning, efter det han fått en öfverblick på alla partier. Hvad resultatet än må bli af de i Frankrike stundande valen, är det dock säkert, att kandidaterna icke skola antagas på samma lättvindiga vilkor för dem, som förut; de skola nödsakas utt uppoffra tid och visa sig, om de önska att förskaffa sig säte inom lagstiftande församlingen. Redan nu, under det den närvarande församlingen håller sin sista session, sonderas valmännen af talrika sjelfständiga män, hvilka hoppas att komma i åtnjutande af äran att få sitta i den nedre kammaren. Striden skall bli våldsam mellan oppositionen och regeringen, och utgången skall i väsentlig mån bero af den taktik, de olika afdelningar välja, som äro emot en personlig regering. Några föreslå, att der regeringens kandidat är för stark att kunna mötas på en hand, der skola skiljaktigheterna mellan andra partier utplånas, kortligen, att legitimister, orleanister, demokrater och republikaner skola förena sig om att kullkasta den kejserlige kandidaten. Lyckligtvis för regeringen, motstrides denna plan, som har den bekante politiske skriftställaren Prevost Paradol till en af sina törespråkare, kraftigt af en del af den demokratiska pressen. Oppositionens ledare synas tro, att de skola få femtio platser i nästa församling, och att i denna skall inträda ett stort. antal sjelfständiga medlemmar, hvilka skola bilda ett ters parti, som är gynnsamt stämdt mot den nuvarande dynastien, om den vill på fullt allvar hylla en liberal politik. Ett stort antal af oppositionens kandidater skall rycka i fält. Flera män, som hittills lefvat i hvad man kan kalla frivillig landsflykt, komma till Frankrike och vända sig till valmännen. T. ex. Pascal-Duprat, en af den provisoriska regeringen. Han har lemnat Spanien, der han uppehållit sig, och uppträdt i Södra Frankrike, der han åtrönt ett emottagande, hvilket med skäl kan låta honom räkna på att bli skickad till nästa parlament Regeringen återigen har till sitt förfogande en stor organisation; allt bländverk och allt det bestickande i form af allmänna arbeten, som skimrar för valmännens ögon, ligger i myndigheternas händer; men dessa skola likväl ha en svår kamp att bestå mot ej allenast demokraterna, utan äfven de gamla partierna, protektionisterna och de ljumma vännerna. Det bör ej väcka undran, att Napoleon inför sådana förhållanden besinnar sig tverne gånger, innan han kastar svärdet i vågskålen för att beteckna, det tiden för ofred med Preussen är inne. Det finnes ätven andra omständigheter, som. hans numera temligen apatiska humör oberäknadt, kunna förklara cunctatorspolitiken. Dessa äro söndringarne inom Tyskland, hvilka äro vida mera djupgå ende än tyskarne sjelfva vilja medgitva. pall Mall Gazette meddelar i detta fall utdrag af ett bref från Heidelberg, hvilket är af intresse. Brefskrifvaren säger: Intet land borde i politiskt hänseende vara mera intresserande än Tyskland i närvarande ögonblick, bearbetadt som det är at tvenne stridiga elementer: begäret efter att bli ett stort och enigt folk samt de särskilda staternas önskan att ega sin egen författning. Här i Sydtyskland hänger folket med utomordentlig ihärdighet fast vid tanken på ett enigt Tyskland; och likväl kunna ej ord uttrycka dess hat till Preussen, det enda verktyg hvarigenom dess ideal nu kan förverkligas. Denna splittring erkänna de preussiska tidningarne sjelfva, i det de nästan dagligen klaga öfver den dåliga och opatriotiska stämning, som gör sig gällande i många delar af Tyskland. Såsom prof på den oförskämdhet, hvarmed sydtyska organer nu våga ge luft åt sitt hat mot Preussen, anför Bismarcks organ följande stycke af ett bref från Hannover till en tidning i Mäncheo: Att det i Bayern sinnes många, som sätta sitt hopp till ett krig emellan Frankrike och Preussen, förstå vi här i Hannover; ty det tills rådt en större naturlig ovilja mot Frankrike, än i Bayern, som har Frankrike att tacka för sitt landområde; och likväl stå sakerna hos oss nu sålunda, att den egentliga kärnan af folket — och det är ja bonden — skulle mottaga fransmännen med glädje, emedan han i dem ser sina befriare från preussarnes ok. n r Nu längta alla här, som älska friheten, efter t lett krig, emedan det allena kan skänka oss n I frihet. 1 I Frankfurt råder den djupaste förbittring mot Preussen, som också begått den e I okloka handlingen att, för underhållandet af n äen onaturligt stor armåe, alldeles nedtrycka a sina eröfrade länder under skatter. Ä Inom Frankrikes lagstiftande kår pågår n en liflig kamp mot regeringen med anledning af förvaltningen af staden Paris finanser (se g I telegram). Thiers har skarpt tadlat de oerga hörda summor, som bortkastats för stadens ir ombyggande, och förklarat sig deri se faran et ar en statsmakt utan kontroll. i Ulertigen af Madrid — Don Carlos — t. har i Paris, der han bor fortfarande, omgifvit ut sig med ett slags lifvakt, samt låtsar som om i madriderregeringen lejt folk, för att rödja ho et I nom ur vägen. eRossinis efterlemnade messa skall i da la garne uppföras på italienska teatern i Paris il Pi. Ilan ;mIärssgrjan har IJåtit öfversänd: går oss sjelfva ej annorlunda. Här har hit— 2 VV VO D— 5 EE—