Göteborgsposten – 26 februari 1869, sida 3

———7———7——2422k——1—7770,,,,, g.h.ssäk 11:2:1: n————säärsc5iäeekknnnkaiixknnrr--AAOA aAAAAAA——ös.0r1tnmm11111222711t—————77776 — äoC;ttyinnnannnnnnn WAdlaOACöUäT::AAAc —— äte— —— m 46 tet, hvilken då var uppfylld med en mängd menniskor. Hr Bismarck åtföljde då konungen af Preussen, som var på väg hem ifrån Paris. Jag känner honom endast af de handlingar, som tillhöra historien. Och grefve Bismarck skulle nu ha kommit, för att på ett skamligt sätt dölja sig bakom oss, för att söka utföra, jag vet ej hvilken förnärmande plan mot Frankrike? Afven om man verkligen kunde fattat den tanken att göra oss till verktyg för dylika planer, skulle vi ha vetat, hvad vi skulle svara derpå. Belgiens roll i Europa är oss tydligt föreskrifven; den är så onkel, så naturlig och så lojal, att det skulle vara en dårskap att afvika ifrån densamma. Belgien bör vara vällvilligt emot alla. Det har städse öppet foljt denna politik. Från den dag det konstituerat sig som sjelfständig stat, bar det följt denna förståndiga och redliga politik, hvilken öfverenstämmer med dess pligter och intressen. Jag har i två och tjugo år haft den äran att deltaga i statens angelägenheter, och under de tolf år jag beklädt denna post, har man aldrig riktat förebråelser emot mig med anledning af någon handling af vår utrikes politik. Och nu skulle det just vara emot Frankrike, som vi skulle börjat införa en politik, hvilken ej var oss värdig, mot Frankrike, vid hvilket vi äro knutna genom tacksamhetens band! vårt förhållande till Frankrixa har städse varit välvilligt. Visserligen finnes det oundvikliga svårigheter mellan regeringarne: men dessa svårigheter ha för vår del alltid lösts i den lugnaste anda. I Frankrikes senat har Dorist (ordf. i bolaget för Ostbanan) inlemnat en ansökan om interpellation ang. den belgiska saken. — I lagstittande kåren skall Ollivier interpellera. Thiers skall i afseende på frågan om staden Paris förhållande till Crådit Foncier hålla ett längre tal, af hvilket han redan föredragit flera protstycken för sina läsare. Han lemnar deri en fullständig historia om stadens finanser under kejsardömet, blottar dettas oerhörda slöseri och slutar med satsen: Kejsardömets regeringssystem är den förkroppsligade utgiften. Albert Arnoult, Balzacs medarbetare, håller på med en bok: Comedie de notre temps, hvilken skall innehålla tusen gravyrer, som återgifva alla de moderna typerna och visa formerna på vår tids drägter, hattar, skodon och möbler! I England fortfara katolicismens afarter att vinna terräng. Så skrider nu ett nytt nunnekloster mot sin fulländning, hvilket suftats af en rik dame i närheten af Kensingtons kyrkogården i Hanwell. I Leeds har man vidtagit åtgärder för nedsättandet af en fredsoch skiljedomstol mellan arbetsgifvare och arbetare. Vårt århundrade har nu fått upplefva åsynen af ett skattgräfveri på aktier, hvilket har för ändamål att upptaga de år 1702 af holländska och engelska flottan i Vigos hamn sänkta spanska guldgallionerna. Enl. prospekten har man nu bestämdt reda på, hvar 9 fartyg ligga, !och har öfverste Gowen vid ett besök i Vigo förklarat dem vara lättare att upptaga, än dem han nyligen upptagit ur Sebastopols hamn. För ändamålet skola 100,000 pund anskaffas i obligationer om 5 pund hvardera, hvarje obligation skall inlösas till 10 pund med 10 proc. ränta, och dessutom skall hvarje obligation af kapitalet erhålla en bonus på 5 pund. Spanska regeringen har afstått från sin rätt till gallionerna mot 25 proc. af det belopp som kan erhållas. Titeln för detta företag är: Galleon Treasure Venture. De under en tid af inemot 3 år förda underhandlingarne mellan Nordamerika och England i anledning af Alabamafrågan, stå nu i begrepp att afbrytas. Den nordamerikanska senatens utskott för utrikes angelägenheter har nemligen nästan enstämmigt beslutat uppmana senaten till att förkasta den af utrikesministern Clarendon och amerikanska sändebudet Reverdy Johnson undertecknade öfverenskommelse, hvars väsentliga innehåll vi förut meddelat. Det kan ei vara något tvifvel underkastadt, hvad senaten i Washington nu skall göra, eftersom utskottets ordf., den bekante republikanske senatorn Charles Summer, har senatens flertal på sin sida. I England är man också beredd på att öfverenskommelsen i Alabamafrågan skall bli förkastad och att det möjligen ännu skall komma att dröja länge, innan denna invecklade sak hinner bli afslutad. Times säger: vi ha gjort, hvad som stod i vår makt, ja, vi ha gått till estergifvenhetens yttersta gräns, om vi icke redan öfverskridit densamma, och vi ha kommit en national förödmjukelse så nära som möjligt. Det nordamerikanska sän. debudet har tröttat sina talrika åhörare med ständigt upprepade högtidliga försäkringar om, att England och Nordamerika äro lifvade af försonlighetsanda. Utrikesministern Seward har tvenne gånger approberat den ingångna öfverenskommelsen. Det återstår oss nu endast att afvakta, hvilken politik presidenten (Aanf okall följa