Göteborgsposten – 24 februari 1869, sida 2

Ingenting, svarade han, oupphörligt ingenting. Huru !... Man vet ej till hvem man lemnat ett tillstandsbevis att besöka Polyte Chupin i fängelset? — Ursäkta, min herre, man vet det alltför väl. Vi återfinna här ett nytt bevis på medbrottslingens infernaliska skicklighet att begagna sig af alla omständigheter. Tillståndsbeviset, hvaraf man igår betjenade sig, är utfärdadt åt en syster till enkan Chupin, Rose Adelaide Chupin, kromhandlerska i Montmartre. Detta tillståndsbesis lemnades för åtta dagar sedan, på en ansökan med förord af poliskommissarien. Det nämndes i denna ansökan, att hustru Rose Chupin behöfde besöka sin syster för ordnandet af en familjaffär. Så stor var domarens öfverraskning att den uttryckte sig på ett nästan komiskt sätt. — Skulle denna tant således vara med i komplotten? mumlade han. Den unge polisageuten skakade på hufvudet. — Jag tror det ej, svarade han. Det var i alla händelser ej hon som i går var i samtalsrummet. Personalen i polisprefekturen erinrade sig ganska väl enkan Chupins syster och för öfrigt ha vi funnit hennes signalement.. Det är en qvinna öfver fem fot lång, mycket mörk, myeket skrynklig, väderbiten af regn, blåst och solsken, sextio år gammal. Men den qvinu m, som i går var på besök, var liten, blond, hvit och tycktes ej vara öfver fyrtiofem å år gammal sea