Göteborgsposten – 24 februari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) — Visserligen, svarade han, känner jag igen handen. Men hvilken list har han denna gång i sinnet. Huru han har burit sig åt för att få i vakten meddela sig med enkan Chupin det veta vi. Men huru har han kunnat komma in till Polyto, som är i fängelse och noga bevakad? Han uttalade ej hela sin tanke, han endast gjorde en antydan, men herr Segmuller förstod honom. — Hvad säger ni? utbrast han. Huru! tror ni att en af fängelsepersonalen låtit muta sig? Lecoq skakade på hufvudet med en temligen tvetydig min. — Jag tror ingenting, svarade han, jag misstänker ingen; jag söker. Har Chupin blifvit förberedd, ja eller nej? — Ja, utan tvifvel. — Det är sålunda ett erkändt faktum. Nåväl! för att förklara det, måste man antingen misstänka hemliga förbindelser med fängelsopersonalen eller ett besök i samtalsrummet. Det var verkligen svårt att föreställa sig ett tredje alternativ. ) Forts. fr. N:o 44.