Göteborgsposten – 24 februari 1869, sida 1

— Ah! jag vet, en afskyvärd bof. — Just han. Jag skulle vilja veta om han ej mottog något besök i gir. — For fan!... jag måste gå in i kansliet, min herre, för att kunna besvara den frågan med någon sgiäkerhet. Men vänta, här är den fångvaktare, dender lille karlen nerborta under hvalfvet, som kan lemna oss upplysningar. Iitåt, Ferrau! ropade han. Fångvaktaren skyndade till stället. — Vet du om fången Chupin var i samtalsrummet i går? — Ja, min herre, det var just jag som förde dit honom. Herr Segmuller smålog med en belåten min; detta svar skingrade alla misstankar. — Hvem besökte honom? frågade Lecoq hastigt, var det ej en stor grof karl, med mycket rödt ansigte och trubbig näsa? — Ursäkta, min herre, det var en qvinna, hans tant, efter hvad han sade mig. Samma utrop af öfverraskning undföll domaren och de frågade på samma gång: — Huru såg hon ut? — Hon var liten, svarade fångvaktaren, mycket blond och såg ut att vara en rask qvinna. — Månne det var en af våra flyktingar? yttrade Lecoq högt. Gevrol utbrast i ett gapskratt. — Ännu en rysk prinsessa, sade han.