Göteborgsposten – 23 februari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). (Öfvers. fr. Franskan.) Brådtom som han hade, ansåg den unge polisagenten ingen olägenhet kunna härflyta deraf att han öppnade utan att först knacka på dörren till herr Segmuslers kabinett, och han fick den olyckliga ingifvelsen att skjuta framför sig den olyckliga qvinnan, hvars vittnesmål kunde bli så afgörande. Han tvärstannade af bestörtning då han såg att domaren ej var ensam, då han i den person som undergick förhör igenkände originalet till porträttet, Polyte Chupin. I ett ögonblick insåg han vidden af felet, dess följder och vigten af att förhindra hvarje meddelande, hvarje tankeutbyte mellan mannen och hustrun. Han rusade fram till Toinon, tog henne häftigt i armen och befallde henne gå ut på ögonblicket. — Ni får ej stanna qvar här, ropade han, gå, kom! .. Men den stackars varelsen var alldeles utom sig af sinnesrörelse och dacrade som ett asplöf. Hon var oförmögen att se något, höra något utom sin man. Huru förtjust var hon ej att återse denne usling, som hon beundrade! Roman af Emile Gaboriau.