Först begaf han sig till polisprefekturen, välförståendes den längsta vägen utmed kajen. Men ingen hade sett den unge polisagenten. Han sökte derefter i det ena efter det andra af de värdshus som omgifva Palals-de-Justice ... Men ingen Lecoq träffades ! Han begaf sig derefter på återvägen, något orolig öfver sin långa bortovaro, då en vagn kom i full karrier och stannade framför palatsets port. Han betraktade den maskinmessigt. Hvilken lycka! Han såg Lecoq stiga ur vagnen samt efter honom Pappa Absinth och enkan Chupins svärdotter. Han återfick hela sin tvärsäkerhot och med den mest vigtiga min meddelade han den unge polistjenstemannen domarens befallning att följa honom utan att förlora en minut. — Herr instruktionsdomaren har redan flera gånger frågat efter er, sade han, han är ytterst otålig och vid det aldrasämsta lynne, så att ni kan vänta er en dugtig skrapa. Lecoq smålog under det han steg uppför trappan, Han kunde ju rättfärdiga sig på det mest segerrika sätt i verlden. Han såg i andanom domarens angenäma öfverraskning, huru hans mulna anletsdrag plötsligt klarnade. Vaktmästarens meddelande skulle emellertid ha det mest olyckliga resultat till följd.