Göteborgsposten – 18 februari 1869, sida 3

anse den vara anstiftad. De mest bindande vittnena voro gossen Otto Andersson, som på morgonen vid eldens utbrott funnit en lykta med ljus uti, stående midtibland annan bråte uti kontoret, der elden först uppkom, samt skomakaren Larsson, som jemte en annan person sett Nordqvist om altonen med en dylik lykta passera gården från bodarne i densamma. Konfronterad med dessa vittnen, beslogs Nordqvist med tvetalan och bleknade — benen svigtade under honom, och då den 18:årige Oto spände sina blå ögon uti honom med fast försäkran Åatt lyktan stod der, föll Nordqvist afdånad i golfvet. Sedan han åter kommit sig före, lade domaren honom vänligt på sinnet, att såväl hans tvetalan som uppgifterna till brandstodskomitn voro af ganska betänklig beskaffenhet, och sökte att komma hans minne till hjelp; dock nekade Nordqvist hårdnackadt till all vetskap om eldens uppkomst. Afven hang hustru hade intet att berätta. Emellertid ansåg sig allmänna åklagaren, på grund af hvad som förekommit, nödsakad att yrka N:s häktande, hvartill domstolen efter öfverläggning lemnade sitt bifall; hvadan N. inmanades i häkte. Hela ransakningen gjorde ett djupt och hemskt intryck på alla de närvarande. En uppskakande scen föreföll emellan hustrun och mannen, då Nordqvist affördes till häktet. Anna Jonssons barn, dottren Laura, som blef illa bränd, har natten till i Tisdags aflidit. . o2 A sDDiq —