Göteborgsposten – 18 februari 1869, sida 2

Gatan Butte-aux-Cailles, dit Papillon snart kört de båda polisagenterna, liknar på intet sätt boulevard Malesherbes. Man ser ej der några boningar som antyda förmögenhet. Invånarne tycka sig der bo som i en by. Den förste person som Lecoq frågade efter hustru Polyte Chupin drog honom ur förlägenheten. — 1oinon-la-Vertu bor i detta hus, till höger, svarades; dörren midtframför trappan. Anvisningen var så noggrann, att Lecoq och hans gamle kamrat ej kunde misstaga sig om rummet. Det var ett dystert och fuktigt vindsrum, fyrkantigt, temligen rymligt och upplyst af ett enda fönster. En säng af valnötträd, ett bord, två stolar och de nödvändiga hushållsredskapen utgjorde möbleringen. Men snyggheten framlyste midti fattigdomen, och man skulle kunnat äta på golfvet, enligt pappa Absinths expressiva uttryck. När de båda polisagentarna stego in, funno de en qvinna som sydde säckar af groft tyg, sittande på en stol under föustret för att draga så stor nytta som möjligt af dagern. Vid åsynen af de båda främlingarne reste hon sig till hälften, öfverraskad och tillochmed något förskräckt. Sedan de förklarat att de behöfde tala med henne länge, lemnade hon sin stol för att erbjuda den åt den ene af dem. (Forts.)