Göteborgsposten – 15 februari 1869, sida 2

asfär, ju mer öfvortygad blir jag om riktigheten af den alltför nitiske polisagentens system. Men naturligtvis kan jag begå misstag och jag räknar mycket på era tjenstor.. — Åh! jag har mina medel att få sanningen i dagen, afbröt den enviso direktören, och jag hoppas att vår man inom tjugofyra timmar skall vara fullkomligt igenkänd, vare sig af agenterna vid säkerhetspolisen eller de fångar, för hvilka man skall utvisa honom. Hun drog sig tillbaka efter detta löft reste sig upp ursinnig. — Ser ni, herr domare, dender Gåvrol har redan talat illa om mig, han är afundsjuk .. — Nåväl! hvad gör det er! Om ni lyckas så är ni hämnad .. Misslyckas ni, så har ni mig att räkna på. Som tiden var långt framskriden, lemnade herr Segmuller straxt derefter åt den unge polisagenten de föremål som han samlat och hvilka borde underlätta efterspaningarne: nemligen först och främst örhänget, hvars egarinna det var nödvändigt att finna, sedermera brefvot undertecknadt Lacheneur, som fanns i Gustaves, den utklädde soldatens ficka. Han gaf ytterligare några befallningar och ha uppmanat honom vara punktlig följande dag, han honom med dessa ord: — Gå... och lycka till! e och Leeoq efter att afokodade